Enkelt adventspynt

Jag har hängt upp en avbruten gren från trollhasseln i köksfönstret och satt fast några stjärnor jag hittade i en påse inköpt på loppis. Det blev riktigt vackert. Och enklare kan det inte bli. Grenen hänger i fisklina som inte syns. Nu börjar en härlig tid för alla som gillar att pyssla. Hela vårt hus är upp och ner, Lampor ska ersättas av ljusstakar och adventsstjärnor. Dukar ska bytas ut. Amaryllisar ska sättas i krukor och täckas med mossa. Ja, det är mycket roligt som går att göra om man orkar och vill. Fast - som sagt - ibland är det enkla det skönaste. Eller?

Trädgårdsföredrag med bildvisning på söndag

För ett år sedan tackade jag ja till att hålla ett föredrag på Adolfsbergs trädgårdsförenings oktobermöte den 19 oktober. Nu har jag ägnat typ två hela arbetsdagar att leta fram och lägga de cirka 80 bilder som ska ingå i  bildvisningen i rätt ordning. Jaja. Så är det. En del beslut får följder man inte tänkt sig.
Det blir mycket före-efter-prat. Och så en hel del favoriter. Och saker jag ångrar. Och några tips. Jag avslutar det hela med att visa min trädgårds primadonnor. Och vilka de är vet ju mina trogna bloggläsare.
Här två av bilderna som kommer att ingå i föredraget. Trädgården runt huset var lika tom som en stor fotbollsplan då vi kom för nio år sedan. Det är den inte längre.

FÖRE - södersidan. Lägg märke till flaggstångens fundament som riktmärke.

EFTER- bilden är tagen ungefär från samma ställe. Lägg märke till flaggstången.

Höstens sista bukett?

Till min mans födelsedag den 11 oktober gick jag ut i trädgården för att se om det fanns några blommor alls kvar efter de senaste veckornas frostnätter. Och se - det gjorde det. Bland annat hade en av sommarens nysatta rosbuskar klarat sina blommor. Det ska bli så spännande nästa år då de sju nysatta rosbuskarna, alla av tålig kanadensisk sort, har vuxit till sig. 

Den som nu blommade med två stora klasar var rosa. 

Jag satte en gul Aicha-rosbuske som behövde omplaceras i mitten av den nya rabatten. Men det ångrar jag nu, för den har lika mycket rosrost på det nya stället. Så kanske åker den bort till förmån för ett vackert gräs exempelvis. Aicha har varit en besvikelse i min trädgård.  Så är det i trädgårdsvärlden. Ständigt något att omplacera och gräva upp. Förutom rosen fanns det broksalvior och lejongap i oktober. Inte illa för våra breddgrader. 

Före frosten... och efter!

Frosten, den bistra, har satt sina spår i min trädgård i zon 3-4 i sydöstra hörnet av Närke. Innan den kom var dahliorna fantastiska. Och tidlösorna som jag skrev om i förra inlägget. Nu är det dags att invintra trädgården. Plocka de sista tomaterna i växthuset, gräva upp dahliaknölarna, ta in koppargräsen, Afrikas blå liljor, underblommor med mera så att de kan vara fina nästa år igen. De stora krukorna fyller ett halvt rum i källaren. Jag funderar som bäst om jag ska satsa något krut på fuchsiorna. Jag brukar inte ha någon tur med deras övervintring nämligen. Vi får se. Skickar med några bilder från dagarna innan frosten...

Isblå astrar och broksalvior fyller ut mellan rosbuskarna i år.

Den djupt vinröda dahlian har varit otroligt vacker på sensommaren i år.

Och så här tilltufsad blev den av frosten - men rätt snygg ändå. Även förfallet kan vara vackert.

Astrarna i nya rosrabatten är fortfarande isblå. Syrenhortensian har kvar sin rosa färg, Vingade benveden sina rödrosa blad.

Höstens vackra krokusar

Just nu blommar det lila krokusar i min trädgård i stora drivor. Ja, det är ju inte vårkrokusar förstås utan tidlösa eller Colchicum. Från början fanns några få tidlösor i trädgården som tidigare ägare planterat. Men de har trivts och numera har jag väldigt många. Alla är lila, en färg som inte är den vanligaste i min trädgård tidigare på säsongen.
De lila höstkrokusarna hälsar besökarna välkomna vid grinden och de pryder marken under pärlrönnen, en av de läckraste rönnarna. Sedan tittar de upp här och var i rabatterna. Så här ser det ut under rönnen i några veckor nu:

Och om man tittar närmare ser det ut så här: Man skulle verkligen kunna säga att pärlrönnen och tidlösan är goda grannar.

Det enda negativa med tidlösa är att bladen kommer upp tidigt på säsongen och sedan vissnar de ner och är inte så fina under sommaren. Jag brukar fläta ihop dem då de vissnat och vika ner dem mot jorden. Men om man står ut med att vänta så blir man rikligt belöna. Eller hur?

Septembers primadonna

Det är inte svårt att utse september månads primadonna i min trädgård - körsbärsbenveden. En buske som spelar en obetydlig roll resten av växtsäsongen men som blommar ut så här års. Möjligen kämpar höstkrokusen, den lila tidlösan, om förstaplatsen. Men körsbärsbenveden vinner. I år liksom tidigare år.
Jag är rätt nöjd med den underplantering jag fått till i form av grön-vita hostor. De står fint mot körsbärsbenvedens orange och röda färger.
Annars är mycket nedvissnat i trädgården efter sommarens oerhörda hetta. Buddlejan från Spezialplant blommar vackert lila och några av mina egna frösådda buddlejor ser också ut att hinna blomma i höst.
Dahliorna är förstås tjusiga. Häromveckan slog en stor citrongul dahlia ut. Den står i samma rabatt som en djupt svart-vinröd dahlia som nog är min favorit. Båda dessa växer i riktig jord och det gör att de blir lite större, cirka en meter höga, än den vita som jag haft i en zinkbalja över sommaren.
Här kommer lite bilder på den två meter höga busken som är månadens primadonna!

Nu ska buddlejorna ut

Äntligen kom regnet så buddlejorna jag sådde i våras kan komma ner i jorden.  De har stått i stora krukor hela sommaren. Fröna tog sig så bra så jag har till och med kunnat ge bort några fjärilsbuskar, som de heter på svenska. Och själv har jag nu fem buddlejor i trädgården, förutom den jag köpte från Spezialplant i Jämtland. Vi får se hur de klarar vintern.  De kräver skyddat läge och en bättre zon än vi har. Men har jag klarat en Japansk lönn i fem år ska jag väl klara någon av buddlejorna.

Sensommarens godaste doft

Made with #Pixlr# - http://pixlr.com/mobile

Sensommarens godaste doft har utan tvekan luktärtorna. Ingen sommar är komplett utan deras underbara doft.
 I år har jag dam på en spaljé vid trappräcket så att doften känns direkt man stiger ut på trappen. Ännu har bara några få slagit ut, men ändå så många att jag kan plocka små buketter och få in doften i huset.
Sommaren är ännu inte över men mycket har vissnat på grund av tropikvärmen. Dock inte luktärtorna som jag passat med vatten varje dag.
Det som blommar som bäst just nu är annars floxen. Jag har blå, vita och rosa flox och som tur är doftar de inte lika illa som min barndoms flox. Det var en doft som jag inte stod ut med.
Här kommer en lista över de tio blommor som jag tycker doftar underbarast (utan inbördes rangordning):

1. Linnea
2. Liljekonvalj
3. Luktärt
4. Rosor
5. Syren
6. Heliotrop
7. Gulmåra
8. Kantnepeta
9. Schersmin
10. Doftviol

En riktig liten söting

Så här ser den rosa varianten ut,,,

Det är nu tredje gången jag odlar blåvindan  'Flagship mix' i min trädgård. Det är en bedårande liten sommarblomma som kommer med nya små röda (eller snarare rosaröda), blå och vita blommor hela sensommaren. I år har torkan gjort att den inte är så fin som den brukar, men varje gång en ny knopp slår ut drar den till sig blickarna. Blev glad då jag hittade fröna hos odla.nu. Jag tror att jag köpte frö från England förra gången. Det är inte så ofta man ser denna lilla cirka en decimeter höga sötnos i rabatterna hos folk. Den förtjänar att odlas mera.

... och så här ser den blå varianten ut.

Några nyanser av blått

Efter de senaste veckornas hetta är man glad om något blommar i trädgården. Och glädjande nog är det flera blommor i blå och lila nyanser som gör det. Framför allt klematis och flox. Och blomman för dagen -men bara på förmiddagen. Blått och vitt är favoritfärger i min trädgård. Och så rosa.

Riktigt, riktigt svart

Det är ofta som växter benämns som svarta i katalogerna. Men sedan blir de blålilasvarta i stället. Därför var det med viss skepsis jag skickade efter petuniorna Sweetunia 'Black Satin' från odla.nu. Men dessa petunior (?) blev verkligen riktigt, riktigt svarta. Helt underbara. Jag har dem tillsammans med snöflingor och fattigmansorkidée i blomlådorna på trappräcket och med vita små margueriter i en kruka på trappen. Dessa mörka skönheter uppmärksammas av alla som kliver in hos oss.
Och jag är jättenöjd med att de blommat så fint och så länge. Just nu vattnar jag dem morgon och kväll då vi har en tropisk värmebölja i våra trakter.

En ros som slagit alla rekord i år

I år har honungsrosen på norrväggen slagit alla rekort. Förutom att den vuxit sig högre än vi trodde var möjligt så har den blommat fantastiskt rikligt och länge, snart en månad.
Honungsros är en riktig så kallad rambler och ingenting för klena portaler. En gång, på Kullahalvön i Skåne, såg jag en honungsros som klätt in ett helt stort päronträd. Trädet fick på det viset en andra blomning. Mycket imponerande.
Doften från vår honungsros tränger in genom sovrumsfönstret och det är underbart att känna dessa doft-puster. En vinter för några år sedan frös rosen ner helt och hållet, men den har kommit igen helt fantastiskt. En ros för besvärliga lägen, ja, alla lägen. 

Jag har gjort en blomsterstege!

Efter att ha funderat i över ett år har jag äntligen fått till en blomsterstege. Jag har ärvt en gammal trappstege som min far använde i jobbet som elektriker på 1950-talet. Den är mycket sliten och har även färgfläckar. Varje gång någon klättrat upp på den har jag hållit andan och oroat mig att de gamla trappstegen ska gå sönder.
När jag i samband med en flytt tidigare i år hittade ett antal spiklådor och några margarinlådor som legat i källarförrådet i 20 år så kom jag på att de kunde kombineras med stegen. Många av de så kallade blomstertrappor som säljs tar nämligen inte hänsyn till de kraftiga vindpustar som då och då kan komma in i en trädgård. Jag har fått mina pelargoner nerblåsta från diverse olika ställningar många gånger under årens lopp. Men i spiklådorna (som klätts med plast) och korgarna står de säkert.
Så nu står de där alla pelargonskotten och växer till sig på den gamla trappstegen. Numera upphöjd till blomsterstege.

Skånsk inspiration

Alla rabatter i Brandts trädgård har välgjorda kanter.

För någon vecka sedan var jag i Skåne, närmare bestämt i Ängelholm, och under en helg besökte jag hela sex trädgårdar. Det blev mycket trädgårdsinspiration att ta med sig hem.
Här kommer några bilder från de fantastiska trädgårdarna, alla olika. Första besöket var  familjen Brandts trädgård intill Rönne å. Den har fått flera priser; bland annat har den utsetts till Årets trädgård av Drömhem & Trädgård. Inte illa.
Trädgården har en vilsam parkkänsla. Och är perfekt in i minsta detalj. Här finns rabattkanter och en gräsmatta jag skulle ge mycket för att ha.

Parasollinstallation av tunna spetsgardiner. Enkelt och vackert ihop med det stora blodfärgade trädet.

Vacker och välgjord terassering med lavendel.

Efter Brandts åkte vi till en trädgård som brukar ha öppet under skånska trädgårdsrundor typ Tusen trädgårdar men inte hade öppet i år (inte heller Brandts deltog men vi fick komma dit ändå). Här satsar det trädgårdsintresserade paret på utplanteringsväxter. Bland annat sätter de ut 1200 taklökar varje vår! Många inspirerande taklöksinstallationer fanns hos dem.

Gjutna betongfat hörde till specialiteterna i denna trädgård.

Och många taklökstavlor fanns det.

Lite annat sätt att använda gjutna rabarberblad.

I Vejbystrand finns numera en rofylld japansk trädgård. Den var med i Tusen trädgårdar-arrangemanget. Paret som bodde där hade anlitat en firma utanför Ängelholm för att fixa denna trädgård som innehåller mycket grus, vatten, bambu och japanska lönnar. Något av de formklippta barrträden skulle jag gärna ha  hos mig. Och kanske blir det en japansk hörna vad det lider.

Inte minsta gräsmattehörn fanns i denna Japaninspirerade trädgård.

Det mesta är nytillkommet i denna trädgård utom björken.  Spännande öppning in till nästa "rum".

Rosor till tusen

I vår trädgård blommar just nu mängder med härliga rosor som sänder ut sin doft. Men det är ingenting mot det ställe som jag besökte i måndags - rosariet i den lilla tyska staden Uetersen. Där blommade rosor i tusental. Under rundvandringen tänkte jag hela tiden  att jag tittade på rosariets vackraste ros. Men så kom en ännu vackrare. Och ännu en.
Nu i helgen har rosstaden Uetersen rosfestival. Det skulle ha varit roligt att vara med på. Men antagligen hade då vårt hotell, som låg inne i rosariet och hette Park hotel Rosarium (förstås), antagligen inte haft några rum.
En mycket trevlig blomsterupplevelse som kom efter mitt besök i Skåne i söndags där jag besökte fem fantastiska trädgårdar. Bilder därifrån kommer senare.
Här först en kavalkad av rosor. Synd bara att ni inte kan känna hur härligt de doftar.

Det är något visst med tvåfärgade rosor.Minst en bör man ha i sin trädgård.

Fast å andra sidan är de enkla enfärgade också bedårande.

Och de hundrabladiga rosa går heller inte av för hackor.

Kanske mer läcker än vacker?

Detta färgsprakande ros hette Midsummer.

Och denna oemotståndliga skönhet hetter Acropolis.

Och här har vi Pink Meidiland. Ännu en enkle men skön ros.

Till sist en ros med perfekt form och skön knopp.

Klocktider ute - inte inne!

I år har jag en fantastisk blåklocksblomning i trädgården. Vet inte riktigt hur det kommer sig. Jag tror att jag sådde och planterade ut ett antal Mariaklockor i fjol, men de mäktiga blå- och vita blåklockorna vet jag inte varifrån de kommer. Vackra och ståtliga är de hur som helst och de blir till fantastiska buketter ihop med pionerna som blommar just nu. Älskar't.
Här kommer ett klockcollage - samtidigt som jag tar av mig armbandsuret för att nu har jag semester på riktigt.

Äntligen blommar den blekblå

För några år sedan läste jag i en bok om Enköpings parker om en mycket vacker blå blomma som man hade där. Jag hade aldrig sett den tidigare och inte hört namnet - Amsonia tabernata. Hur som helst skickade jag efter fröer så att jag kunde så denna blå blomma som inte heller fanns att köpa i de plantskolor där jag frågat efter den.
Fröna grodde snällt och jag fick nog upp sådär 15-20 plantor som jag planterade ut på sensommaren för tre-fyra år sedan. Varje år har Amsonian kommit upp snällt - men den har aldrig blommat. Bara stått där så grön hela sommaren. I år var första gången den blommade. Härligt blekblå. Inte så anslående ännu eftersom inte alla plantor blommade, men jag tror att det kommer att bli fint då den kommer igång. Den verkar inte ha så stora krav på jord då vi har det väldigt torrt i vår trädgård.

Favoritträd 2

Gyllenlönn och blå akleja

För två-tre år sedan köpte jag ett träd som länge stått på min önskelista - en gyllenlönn. Den placerades alldeles invid lusthuset i skydd för de västliga vindar som dominerar vårt län. Och tänka sig, den trivs förträffligt. Första året åt haren ner den, men sedan dess är den minutiöst invirad i nät på vintern, så nu har den faktiskt vuxit till sig.
Och varför är detta träd ett favoritträd? Jo, det är en skön granne till alla slags blommor. Särskilt de blå - just nu en hallonakleja och en blå flox. De limegröngula bladen är läckra hela säsongen och lyser så fint mot alla färger - även falu rödfärg.
Den växer långsamt i min trädgård, liksom alla träd vi satt, men det gör inget. Jag är glad åt att ha den som buske och om den blir för stor tänker jag toppa den.
Här kommer några bilder på gyllenlönnen och dess goda grannar.

Snygg även ihop med den gula pionen. Både pion och gyllenlönn är nu större än på bilden vilket är kul.

Jag brukar ha de blå, numera "omoderna", krukorna bakom lönnen. Allt blått fungerar bra ihop med den.

Hälsning från byn med Sveriges vackraste midsommarstång!

Det finns ingen vetenskaplig undersökning som grund, men jag vågar ändå påstå att Brevens bruk har Sveriges vackraste midsommarstång. Och definitivt den mest arbetskrävande.
Redan i söndags började arbetet med var och en av de sju korgarna. Det är tiotusentals liljekonvaljeblad som ska plockas, snoppas, "spritas" och bindas fast på korgstommarna. I dag pågår sedan dekorerande och då ska tiotusentals prästkrage- och blåklintsblommor klippas av från sina skaft och sedan träs upp på trådar för att bli girlanger.
Seden att göra midsommarstången på detta vis är urgammal, inget vet exakt hur gammal. Men man tror att det var smederna från Belgien som förde med sig den till bruket.
Så här såg midsommarstången ut häromåret. I kväll börjar firande vid 18 om någon skulle vilja åka hit. Hur som helst - Glad midsommar på er alla!

Ett favoritträd på G

För några år sedan såg jag ett ovanligt och bedårande vackert träd i en trädgård i Pålsboda, en liten ort i Närke med många duktiga blomstermänniskor.
Det var en broklönn, en lönn vars löv är mer vita än gröna. Jag bara kände att ett sådant träd måste jag ha. Så jag letade på nätet upp närmaste plantskola som hade ett dylikt träd. Det visade sig att den låg i Nyköping. Och en vacker vårdag för fyra år sedan åkte vi de drygt tio milen till Nyköping för att hämta hem vår förbeställda lilla broklönn.
Nu har lönnen överlevt några hemska vintrar och den har glatt oss med sina vackra löv varje sommar. Men - den har knappt växt någonting på fyra år. Möjligen någon decimeter.
 Så står den i och för sig i en rabatt i sandjord och stekande sol med ett antal perenner som kompisar. Inte de bästa betingelserna kanske. Jag brukar stödvattna den under torra perioder. I år känns det som om lönnen är vackrare än på länge och jag hoppas att den vågar ta ett skutt uppåt i år.
Så här ser den ut hur som helst Acer platanoides `Drummondii´:

Och Poppy-tider...

Nu blommar vallmorna som aldrig förr i min trädgård. Papaver orientalis tillhör de blommor som verkligen inte ska plockas in och sättas i vas. De står sig ju bara några timmar då de kommit in. Men ute är de mycket anslående. Inte minst den blå bergsvallmon.
Tyvärr har några av de vallmor som jag frösått själv, och som skulle bli rosa, visat sig vara orangeröda. Men dem gräver jag upp och på ett ställe där de inte stör kompositionen i rabatten. Antar att den röda färgen är den ursprungliga och dit alla vallmor längtar.
Men själv längtar jag efter att årets frösådder ska visa färg. Jag köpte frön från England till en papaver som ska bli vinröd. Pattys plum högst upp på bilden är ju underbart syrenlila då den blommar och plommonlila då den håller på att slå ut.

Akleja-tider

Dubbel självsådd lilablå-vit ackleja.

Vissa växter borde komma med en liten varningsskylt. Jag tänker på en vit näva som håller på att kväva allt i sin omgivning. Prästkragar självsår sig också friskt och dyker upp även där man inte vill ha dem. Och så aklejorna. Men de sistnämnda har jag svårt för att rycka bort. Jag väntar tills de slår ut och skapar buketter i min vackra Rejmyrekruka i klarglas. Tillsammans med prästkragarna som valt "fel" växtplats.
Aklejorna korsar sig vilt min trädgård. I år har jag ett gäng klart hallonröda som jag absolut inte sått själv. Nora Barlow har jag däremot sått liksom den ljusblå hallonackljejan som är så läcker med sina krusiga kjolar. Och även den svartvita sådde jag en gång i tiden. Här kommer ett smakprov på min trädgårds acklejor:

Riktigt vacker rosa enkel ackleja.

 

En hallonackleja framför gyllenlönnen

Den bedårande rosa-gröna Nora Barlow.

En fjällsippa i Närke

Fjällsippa såg jag en gång på ett otroligt vackert blomsterfjäll utanför Hemavan i Lappland. Den är för övrigt Lapplands landskapsblomma. Bladen är läderartade och ser ut som ekblad i miniatyr. Namnet till trots är den ingen sipp-växt utan tillhör rossläktet.
Den växer på högfjället i kalkrik mark - och så i mitt stenparti i ett hörn av Närke. Jag minns inte var jag köpte mina två fjällsippor men de är planterade i nästan rent grus och brer ut sig något fantastiskt. Snart kommer de att täcka marken i stenpartiet där jag satt dem och helt ringa in Kalmian. Det är underbart att se sällsynta växter trivas och bre ut sig. Och det gör de om man råkar träffa rätt i jordmån. Vilket jag tydligen gjort. I fjällen blommar fjällsippan i juli-august, men i Närke har den redan börjat blomma med sina vackra vita blommor. Så låt mig presentera: En fjällsippa i Närke!

Nu står tallen vit

På bilden syns bara nedersta grenen av tallen, men klematisen har svingat sig tre grenar uppåt på egen hand.

Dubbel Trillum, omgiven av vallmoblad.

Det är märkligt med en del blommor - de klarar de svåraste förhållanden. Just nu blommar acklejor vars frön lagt sig emellan kalkstensplattorna på uteplatsen. Där växer också timjan så det knakar. Ja, alldeles för mycket.
Under tallen i det jag kallar drömlunden gjorde jag två surjordsrabatter med torvblock som kant. Jag fyllde rabatterna med barkspån, rododendronjord, förna plus lite grus. Om jag vetat bättre hade jag lagt täckduk under blocken då gräset växer igenom dem tyvärr.
I dessa rabatter satte jag nästan bara vita blommor - trillium, blodört, vita pioner, vitpytta, skogsastrar. Och så en vit vårklematis på ena sidan och en senare sort med små vita blommor på andra sidan. Vårklematisen har utfört fantastiska akrobatkonser i tallen. Den har nu svingat sig ungefär tre meter uppåt helt på egen hand. Det är fantastiskt att se tallen "blomma" vit upp på halva stammen. I skymningen är drömlunden som vackrast.Och även om jag inte sitter ofta i den vita korgstolen tittar jag på drömlunden långa stunder varje dag.