söndag 5 oktober 2014

Före frosten... och efter!

Frosten, den bistra, har satt sina spår i min trädgård i zon 3-4 i sydöstra hörnet av Närke. Innan den kom var dahliorna fantastiska. Och tidlösorna som jag skrev om i förra inlägget. Nu är det dags att invintra trädgården. Plocka de sista tomaterna i växthuset, gräva upp dahliaknölarna, ta in koppargräsen, Afrikas blå liljor, underblommor med mera så att de kan vara fina nästa år igen. De stora krukorna fyller ett halvt rum i källaren. Jag funderar som bäst om jag ska satsa något krut på fuchsiorna. Jag brukar inte ha någon tur med deras övervintring nämligen. Vi får se. Skickar med några bilder från dagarna innan frosten...
Isblå astrar och broksalvior fyller ut mellan rosbuskarna i år.



Den djupt vinröda dahlian har varit otroligt vacker på sensommaren i år.

Och så här tilltufsad blev den av frosten - men rätt snygg ändå. Även förfallet kan vara vackert.

Astrarna i nya rosrabatten är fortfarande isblå. Syrenhortensian har kvar sin rosa färg, Vingade benveden sina rödrosa blad.

3 kommentarer:

  1. Frostbiten dahliga, så vacker, men det gör nästan ont i mig av att se den gå hädan. Det verkar som ni haft tuffare klimat i Närkehörnet än på sluttningen till Småländska höglandet. Här har vi nämligen klarat oss från värsta frosten hittills. Innebär också att det finns myyyycket kvar att göra i trädgården.
    Intressant att du nämner koppargräs för jag har nämligen ett för första gången. Tänkte de var en säsongsplanta, men går det att övervintra så tänker jag minsann försöka. Hur? Mörkt och svalt eller ljust med vattning?
    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ros o rädisor. Jo, det är en balansgång att få gräsen att överleva i källaren. Inte för mycket vatten för då ruttnar de, och inte för lite för då torkar de och dör. Man får känna sig fram.

      Radera
  2. Det är någonting vackert med den första frosten kan jag tycka, trots allt. Färgerna är ännu så levande.
    Att "invintra" känns också fint på något sätt.
    Den här hösten har varit så vacker i Västsverige så jag vill inte klaga på något sätt. Det är mer ledsamt sedan när alla vackra blad och löv har fallit till marken och det mesta är kalt och grått...

    SvaraRadera