lördag 21 maj 2016

En påse syrliga karameller

Jag gillar verkligen lewisior. Första gången jag såg en var på en vägkant i Texas. Då tänkte jag att denna prästkrageliknande blomma nog aldrig skulle trivas i Sverige. Men där hade jag fel. Mina frösådda lewisior stortrivs i en rabatt som består enbart av gårdsgrus. Jag brukar likna dem vid en påse syrliga karameller. I år hade de flesta "hallonsmak" och var rosa.
Jag har numera både vita och aprikosa lewisior, men fortfarande är standardlewisian en favorit. Så glad blomma.
De flesta är vita-rosa i år, men man kan också ana några orange-rosa.

tisdag 17 maj 2016

Min barndoms blå blomma

Nu blommar min barndoms blå blomma - förgätmigej. Denna blomma som är mitt första blomsterminne. Då jag var sex år och gick i skolan i ett gammalt missionshus på landet i Västmanland såg jag den första gången. Den växte bredvid trappen upp till huset. Ett blått hav. Barn på 50-talet var inte precis fullmatade med färgstarka intryck, så för mig blev denna blåa blomsteräng en stor upplevelse.
I min nuvarande trädgård tillåts förgätmigej att växa fritt. Då de hamnar fel tar jag in dem och gör stora buketter.  Som ni ser på bilderna i collaget har jag med åren också köpt en del prylar som har förgätmigej-motiv.
Så vackert namn. Så vacker blomma.

lördag 7 maj 2016

Nu måste man hålla sig hemma

Blodörten som knopp med vitsippor i bakgrunden
Ett år åkte vi söderut i maj. Mest för att jag skulle slippa björkpollensäsongen. Men det gör vi inte om. Vi missade nämligen både magnolians, blodörtens och trebladens blomning. Så numera är jag hemma hela maj och njuter varje dag av dessa vita skönheter som liksom exploderar då värmen kommer.
Magnoliaknopparna har jag länge gått och tittat på och varit orolig för att de skulle slå ut för tidigt. Vi hade faktiskt sex minusgrader bara för någon vecka sedan. Men nu har vi över 20 och knopparna klarade sig där inne i det ludna höljet och har nu utvecklats till väldoftande underbara skönheter. Så mycket magnoliablommor som i år har vi aldrig haft. De doftar dessutom gott.
Det är magnoliasorten 'Merrill' som växer så fint här uppe i skogsbygderna i zon 3-4. Den klarar vår vinter och det är som sagt den sena frosten som är hotet mot den.
Blodörten, Sanguinaria canadensis, slår ibland ut en dag och blommar över nästa och jag funderar då varför jag egentligen har den. Men i år stod den i knopp nära en vecka på grund av kylan och den är vacker även då.
Trilliumen, eller treblad, avlöser blodörten i drömlunden. Både trillium och blodört stortrivs i den barrblandning som de växer i.

Blodörten som utslagen.
Magnolian Merrill och i bakgrunden delar av det nya växthuset som ska målas.