tisdag 6 september 2016

Humlefesten kan börja!

Humleparty i buddlejorna just nu.

Buddlejorna i vår trädgård inte bara överlevde vintern, peppar, peppar. De har också lyckats gå i blom. Det är alltid samma oro om de ska ha överlevt och om de ska hinna blomma. Ännu värre är det i och för sig med höstsilveraxet 'Brunette' som hinner blomma ungefär varannan höst. I år är den ännu i knopp.
Men de buddlejor jag frösått själv levererar verkligen i år. Det är nog den varma sommaren som gjort det. Jag har buddlejor på fem ställen i trädgården. En som jag har köpt uppifrån Spezialplant i Jämtland. De övriga är mina egna frösådder, och det är de som blommar i vitt och violett. Mycket vackert. Jag har luktat på dem, de har en kryddig doft som humlorna tydligen älskar. Det är roligt att stå och se på hur de små insekterna kravlar runt på buddlejorna och laddar på med föda inför vintern.
Väl bekokmme!


söndag 4 september 2016

Vill du att blommor ska självså sig - skaffa grusgång!

Violer älskar grus, så är det bara.



Många trädgårdsägare kämpar med att föröka sina växter och få mer av det man gillar. Så även jag. Jag har prövat frösådder, sticklingsförökning med mera men ingenting överträffar att låta växter självså sig i grusgången - och sedan flytta dem dit de ska vara.
Poppy 'Mother of Pearl' självsår sig i grus - och i trädgårdslandet.
I år har jag haft massor med växter som förökat sig på egen kaluv i våra stora grusgångar - stockrosor, fingerborgsblommor, blågull, kantnepeta, violer (förstås), blåklockor, Mariaklockor, akvilejor i mängder, vivor, blomman för dagen, vallmor av alla de slag, timjan, purpurklätt i mängder, olika sorters gräs som exempelvis koppargräs. Ja det är helt enkelt ingen hejd på allt som jag har petat upp ur grusgångarna och planterat på andra håll. Även så kallade ettåringar återkommer året efter i grusgången. Så exempelvis den underbara jätteverbenan som vajar så vackert i vinden just nu, högt över andra hösttrötta blommor.
Visst det händer att jag tröttnar och bara hackar upp växterna som hittat sin förökningsplats i gruset. Men oftast förundras jag över att detta är en miljö som frön gillar - och tar hand om dem och för dem till lite fetare jordmån.


Akleja av sorten hallonakleja med många kjolar självsår sig gärna i grus.

Fingerborgsblommorna självsår sig i mängder - nästan så att de blir till ogräs. Det gäller att hitta platser där de kan få vara.

lördag 20 augusti 2016

Sommarens superblommare

Tagetes Alaska i italiensk kruka som släpats hem i bil. Nästan orubblig.
Det fanns en tid på världen då jag inte kunde tänka mig att ha tagetes i min trädgård. Jag vet att jag delar denna känsla med många.
Men det var innan jag hittat de citrongula. Och för all del Linnétagetesen.
Numera har jag tagetes i trädgården nästan varje sommar. Åtminstone de små kryddtagetesen som är så trevliga att lägga i sallader. 
I år gjorde jag ett försök med en stor citrongul som heter Alaska. Som den har blommat - och blommar än. Den har fått sin plats i några krukor och även i gulröda rabatten där den står så fint mot den vinröda Japanlönnen. 
Den gulröda rabatten innehåller sedan något år tillbaka genomgående kalla röda och gula färger. Jag såg ju att något var fel men insåg inte vad det var förrän jag hörde ett föredrag om vikten att kombinera kalla färger med andra kalla. Givetvis gör man som man vill, men för mig blev rabatten så mycket bättre då jag rev bort de varmröda vallmorna som liksom förstörde intrycket av Japanlönnens vinröda flikiga blad.
Gula tagetes är det första året jag testat att ha i denna rabatt, den enda där röda (numera vinröda) blommor får finnas i min trädgård. 
Här kommer en kavalkad av bilder på sommarens superblommare: Tagetesen Alaska



Alaska och Japanlönnen
Tagetesen Alaska och blå sommarflox

måndag 15 augusti 2016

En blomma för många dagar

En av mina absoluta favoritblommor under senare år är blomman för dagen. Varje blomma blommar visserligen bara en dag, men så många dagar som det kommer blommor. Fast det är sensommar kommer det fortfarande blommor i mängder varje dag.
I år har jag haft Blomman för dagen både inne i uterummet och ute på det rostiga kärrhjulet. Den har varit som finast inne faktiskt. Ute har det varit lite för torrt. Och blåsigt.
I uterummet satte jag den i de krukor med "torn" som jag egentligen köpt för tomater men som visade sig vara alltför veka för dem. Där har den klängt snabbt och bra, för denna blomma är en fenomenal klättrare.
Den skräpar lite, men inte värre än att man står ut med det. Nu har jag också fått mängder med fröer, så många att jag måste ge bort ett antal då fem-tio plantor räcker bra för mina behov.

fredag 12 augusti 2016

Det var en gång ett växthus...

Gamla växthuset i våras
Det var en gång ett växthus som var gammalt och trött - och väldigt trångt. Mannen i huset tyckte att hustrun var värd ett större och finare växthus så han beställde ett till henne från norra Sverige i present, närmare bestämt från Skråmträsk. Stommen var av senvuxen gran och rutorna av glas.
En dag i maj dök växthuset upp i två stora paket. Nu blev det bråttom att frakta undan det gamla, (som skulle få nytt liv hos en yngre granne visade det sig). Och med att anlägga ett snyggt nytt golv, eftersom det gamla plötsligt såg väldigt ihoplappat och anfrätt ut då växthuset lyfts bort.
Sedan skulle granstommen målas tre gånger med linoljefärg som var olika mycket utspädd. Och en snickare fick kallas in för att sätta ihop alla hundra delarna. Men så en dag stod det nya växthuset klart och färdigt och tomaterna och pelargonerna kunde flytta in. Trädgården hade fått en prydnad och odlingsintresset hos hustrun tog ny fart. Till nästa sommar - då ni.

Eftersom tomten sluttar fick vi gräva ur en del framför det nya växthuset. Det blev en cirkelformad entré, kantad av tegel.

Det nya växthuset är luftigt och skönt att vistas i, gott om plats för både tomater och annat.




söndag 17 juli 2016

Vad nu då?

Så här såg den ut outslagen
Plötsligt stod den där ibland fjällsipporna, en lång räkel som börjat som en bladrosett och nu plötsligt var en hög stängel med knoppar. Vadan detta? Jag hade inget minne av att jag satt något liknande på denna plats, i gruset bakom kalmian. Men minnet är kort så jag gick in och kollade i min trädgårdsdagbok.
Kunde det vara bronsfingerborgsblomman som jag köpte på  en marknad i Hjortkvarn? Men den hade jag ju placerat på ett helt annat ställe. Jag skulle verkligen inte ha satt den mitt bland mina älskade fjällsippor.
Och så här ser den ut i närbild.
Hur som helst slog den långa räkeln ut till slut och det var verkligen en fingerborgsblomma. En skäggig sådan!!! Jag har aldrig sett något liknande och rådfrågade mina trädgårdsvänner som också gick bet.
Till sist kom jag fram till att det var en brun fingerborgsblomma, Digitalis ferruginea. Men frågan kvarstår - hur hade den hamnat där den stod? Hade den följt med kalmian uppifrån Spezialplant i Jämtland? Funnits som frö bland fjällsippsfröerna? Jag har fortfarande ingen aning. Men läcker är den i alla fall och humlorna älskar även denna fingerborgsblomma.




måndag 4 juli 2016

En trevlig ny bekantskap

Odlar i år en malva som visat sig vara en otroligt trevlig ny bekantskap. Den är ettårig och jag har den i flera olika krukor tillsammans med andra blommor i samma vinröda-rosa färgskala. Åtminstone var det så det var tänkt. Nu visade det sig att dahliorna som jag planterat i samma kruka tyvärr var mer tomteröda än svartröda som utlovat. Jaja. Allt blir inte som man tänkt sig.
Men Malva sylvestris "Zebrina" från Impecta var i alla fall otroligt vacker och blomvillig. Rätt så hög verkar den också bli och mycket stadig.