lördag 19 november 2016

Trädgårdsminnen

När jag skulle göra ett inlägg på temat "minnen", som är veckotemat på bloggen Bland bladlöss och rosor den här veckan, var det första jag kom att tänka på att jag totalt glömde bort vart jag skulle vara och hålla trädgårdsföredrag i höst.

Jag hade skrivit det på en tidning som försvann och visste att det var västerut och någon gång i november. Sen var det tomt.

Jag höll alla lördagar i november fria för jag trodde att detta föredrag skulle hållas på en lördag liksom det jag höll i Glanshammars trädgårdsförening i våras. Tyvärr var det en torsdag då vi skulle befinna oss i Skåne. Som tur var kunde Laxå trädgårdsförening flytta mötet till nu på torsdag den 24 november kl 18  och då kommer jag att berätta för intresserade hur man förvandlar en fotbollsplan till en glimt av paradiset.

Rubriken syftar på hur vår trädgård såg ut då vi flyttade hit för elva år sedan. Det har varit mycket grävande och bärande innan jag fått till de trädgårdsrum jag ville ha.
Här kommer några minnesbilder från då och nu som jag ska visa även på torsdag kväll:
Lägg märke till flaggstångshållaren på vänstra bilden. Och flaggstången på högra. Det är ett bra riktmärke.
Från början hade vi en inte så snygga grind. 


Vår nya grind är gjord efter gammal förlaga av en smed i Brevens bruk. Broräcken mitt i byn har också detta mönster. Numera har vi portal också i samma mönster. Och en sten har det blivit i nya grindrabatten samt häggmispel, ormhassel, rododendron, en, idegransklot med mera.


Helt nyskapad rabatt och grusgång och nysatta träd med mera.  Denna rabatt gjordes på gräsmattan på översta vänstra bilden.

 Läs mer på Blommig fredag





måndag 17 oktober 2016

Sent om sider blommar den!

Tidigt i våras sådde jag frön av Törnrosas kjortel som är en bedårande krukväxt och klätterväxt. Inget av fröna tog sig och då jag hörde av mig till Impecta var de vänliga nog att skicka mig en ny fröpåse. Ur den grodde ett, säger ett, frö.

Det har tagit halva sommaren på sig att växa till sig, och för cirka två veckor sedan började äntligen denna skira skönhet att blomma.

Nu kommer är flera blommor på G och växten har fått flytta in i vardagsrummet för säkerhets skull. Jag skulle i princip kunna ha den stå på uterummet, men vet inte hur mycket kyla blomman tål. Det kan bli nära nollan där inne.

Om man väntat så länge på en växt är det bäst att vårda sig lite extra om en den.
Blommorna har vacker färg....

... och intressant form.

fredag 14 oktober 2016

Hurra för ett inglasat rum!

De blå sommarflox och vita begoniorna är fortfarande vackra.
På min bloggsida har jag en avdelning som heter Bäst just nu. Där ligger en bild och en kort text. Fast det som är absolut bäst just nu går inte att få in i en bildruta. För det är nämligen vårt uterum som vi byggde i fjol. Det är ett vår-sommar-höst-rum. Där står växterna skyddade från frosten som härjat här några nätter. Jag har burit in pelargoner, blå sommarflox och en del annat som tidigare stått ute i trädgården.

Det är mycket att göra just nu. Nästan lika intensivt som i maj. Stora krukor med vissna sommarblommor ska tömmas. De stora tomatkrukorna ska forslas ut ur växthuset och helst ska krukorna tvättas ur med ett medel som hindrar årets svampangrepp (eller vad det var som fick bladen att bli fläckiga) att återkomma. I går släpade jag ut åtta stora tunga krukor och tömde dem på kökslandet där de tillför välbehövlig mull till vår torra sandiga jord. Jag fick ryggskott på köpet. Så idag har jag inte lyft en enda kruka.
Jag kunde inte låta bli att narcisser på odla.nu:s lökrea, så nu har jag ännu fler lökväxter som ska petas ner, har redan satt 60 tulpanlökar. Oklart vart de jag satte för två år sedan tagit vägen. Antingen äter sorkarna upp dem eller också klarar nutida lökväxter bara ett-två år i jorden. Borta är de i alla fall. Jag har börjat betrakta dem som ettåringar för att inte irriteras på manfallet, om uttrycket tillåts.
Pelargoner och sommarblommor ger några veckors extra fägring och  glädja i uterummet.

tisdag 27 september 2016

Tidlösa-tider

På våren kommer bladen, på sommaren vissnar de ner. Och man kan bli rätt så less på de stora bladmassorna som ligger där och skräpar. Jag brukar fläta ihop dem och försöka pressa ner dem under ormbunkar och annat.
Men nu är allt detta glömt och förlåtet. Nu excellerar tidlösan, eller Colchicum som den heter på latin, i trädgården. Den lyser upp ett antal hörn - ja, några till och med där jag glömt att jag hade dem. Och den är så fantastiskt vacker.
Jag tänker ibland att jag borde skaffa vita tidlösa och de dubbla lila som är så bedårande och som bland annat Hannu Sarenström visat på sitt instagramkonto (kolla gärna på mitt instagram också: poppystradgardsblogg!).

Men så går jag en runda i trädgården och tänker att har man så många tidlösa som jag måste man vara nöjd.
Jag tror för övrigt att de förökar sig själva hos oss - och antagligen hos andra med. För jag har inget minne av att jag satt dem på vissa ställen.
Ett aber om man är småbarnsfamiljer är att de lär vara rejält giftiga. Så då skulle jag nog vänta med att sätta tidlösa tills barnen vuxit till sig. Det är för övrigt många växter i trädgården som är giftiga. Jag grävde nyss upp en stormhatt som mest stått och skräpat som ett led i fixa-höst-i rabatterna.
Glad och tidlös höst på er!
Här växer tidlösan under en pärlrönn
Tidlösa och vita rönnbär kan vara rätt så dekorativt
Höstkrokus kallas tidlösan också. Colchicum är det latinska namet.

tisdag 6 september 2016

Humlefesten kan börja!

Humleparty i buddlejorna just nu.

Buddlejorna i vår trädgård inte bara överlevde vintern, peppar, peppar. De har också lyckats gå i blom. Det är alltid samma oro om de ska ha överlevt och om de ska hinna blomma. Ännu värre är det i och för sig med höstsilveraxet 'Brunette' som hinner blomma ungefär varannan höst. I år är den ännu i knopp.
Men de buddlejor jag frösått själv levererar verkligen i år. Det är nog den varma sommaren som gjort det. Jag har buddlejor på fem ställen i trädgården. En som jag har köpt uppifrån Spezialplant i Jämtland. De övriga är mina egna frösådder, och det är de som blommar i vitt och violett. Mycket vackert. Jag har luktat på dem, de har en kryddig doft som humlorna tydligen älskar. Det är roligt att stå och se på hur de små insekterna kravlar runt på buddlejorna och laddar på med föda inför vintern.
Väl bekokmme!


söndag 4 september 2016

Vill du att blommor ska självså sig - skaffa grusgång!

Violer älskar grus, så är det bara.



Många trädgårdsägare kämpar med att föröka sina växter och få mer av det man gillar. Så även jag. Jag har prövat frösådder, sticklingsförökning med mera men ingenting överträffar att låta växter självså sig i grusgången - och sedan flytta dem dit de ska vara.
Poppy 'Mother of Pearl' självsår sig i grus - och i trädgårdslandet.
I år har jag haft massor med växter som förökat sig på egen kaluv i våra stora grusgångar - stockrosor, fingerborgsblommor, blågull, kantnepeta, violer (förstås), blåklockor, Mariaklockor, akvilejor i mängder, vivor, blomman för dagen, vallmor av alla de slag, timjan, purpurklätt i mängder, olika sorters gräs som exempelvis koppargräs. Ja det är helt enkelt ingen hejd på allt som jag har petat upp ur grusgångarna och planterat på andra håll. Även så kallade ettåringar återkommer året efter i grusgången. Så exempelvis den underbara jätteverbenan som vajar så vackert i vinden just nu, högt över andra hösttrötta blommor.
Visst det händer att jag tröttnar och bara hackar upp växterna som hittat sin förökningsplats i gruset. Men oftast förundras jag över att detta är en miljö som frön gillar - och tar hand om dem och för dem till lite fetare jordmån.


Akleja av sorten hallonakleja med många kjolar självsår sig gärna i grus.

Fingerborgsblommorna självsår sig i mängder - nästan så att de blir till ogräs. Det gäller att hitta platser där de kan få vara.

lördag 20 augusti 2016

Sommarens superblommare

Tagetes Alaska i italiensk kruka som släpats hem i bil. Nästan orubblig.
Det fanns en tid på världen då jag inte kunde tänka mig att ha tagetes i min trädgård. Jag vet att jag delar denna känsla med många.
Men det var innan jag hittat de citrongula. Och för all del Linnétagetesen.
Numera har jag tagetes i trädgården nästan varje sommar. Åtminstone de små kryddtagetesen som är så trevliga att lägga i sallader. 
I år gjorde jag ett försök med en stor citrongul som heter Alaska. Som den har blommat - och blommar än. Den har fått sin plats i några krukor och även i gulröda rabatten där den står så fint mot den vinröda Japanlönnen. 
Den gulröda rabatten innehåller sedan något år tillbaka genomgående kalla röda och gula färger. Jag såg ju att något var fel men insåg inte vad det var förrän jag hörde ett föredrag om vikten att kombinera kalla färger med andra kalla. Givetvis gör man som man vill, men för mig blev rabatten så mycket bättre då jag rev bort de varmröda vallmorna som liksom förstörde intrycket av Japanlönnens vinröda flikiga blad.
Gula tagetes är det första året jag testat att ha i denna rabatt, den enda där röda (numera vinröda) blommor får finnas i min trädgård. 
Här kommer en kavalkad av bilder på sommarens superblommare: Tagetesen Alaska



Alaska och Japanlönnen
Tagetesen Alaska och blå sommarflox