God Jul alla trädgårdsvänner

Jag har varit dålig på att blogga i höst, har haft en massa annat för mig. Bland annat jobbat på Libris förlag och varit "bokmamma"=förlagsredaktör för två jättebra böcker som kommer i januari och februari: Resa sig stark av Brené Brown samt Barnet från ingenstans av Kari Rosvall. Båda böckerna har skakat om mig fast på olika sätt.
I dag var vi ut och plockade ihop växthuset igen.  I stormen Helga blåste det totalt sönder. Nu var det två bitar som gett sig av. Jag kunde haft pelargonerna på uterummet hela hösten om jag vetat hur varmt det skulle vara. Men där står nu bara oregano,  rosmarin och fikonträdet och väntar på bättre tider.
De blommor som man kan glädjas åt just nu är amaryllisar och hyacinter.  Men det är inte det sämsta.  Jag är särskilt glad åt den amaryllisklump med flera lökar jag köpte från odla.nu. Med dem vill jag önska er som läser detta blogginlägg wn riktigt god jul och ett bättre nytt år.

Septemberkrokus

Äntligen visade primadonnan sin glans!

Varje år är det lika nervöst. Ska Lilium auratum finnas kvar? Eller har jag sett denna sköna primadonna för sista gången? Jag läste nämligen någon stans att gulbandsliljan bara blommar några år och sedan försvinner.
 I år tog hon lite tid på sig att visa sig, men till sist slog hon ändå ut. Fantastiskt.
När jag lade ut en bild på henne på facebook skrev en av mina vänner "magiskt". Och det är det verkligen när denna stora vita lilja träder fram i all sin glans.
 Hon trivs uppenbarligen i min torra sandiga jord, inklämd mellan en prydnadsapel och de allt frodigare gilleniorna. Eftersom hon är drygt metern hög så får hon väl lite stöd av dem då det blåser.
Ursprungligen kommer mina liljelökar uppifrån Jämtland, från Spezialplant och Larz Danielsson. Men deras hemland är Japan. Så det är en österländsk skönhet som förhöjer min trädgård just nu.

Flera nyanser av blått

Luktärtor är ett måste i min trädgård. Älskar doften. Vanligtvis brukar jag ha olika pastellnyanser, men i sommar har jag för första gången i mitt liv riktigt klarblå luktärtor. Vet inte riktigt var jag köpte fröna på trädgårdsmässan i Stockholm i våras, men om någon är intresserad kan jag nog skaka fram uppgiften. Jag hade dock inte förväntat mig denna färgexplosion. Dock är doften betydligt svagare än på mer vanliga luktärtor.
En annan blå nyans i trädgården just nu finns på en lökväxt, Allium caeruleum, som jag planterade i höstas runt mitt nyaste Melonäppelträd. En mycket trevlig överraskning må jag säga.
Rosen Veilchenblau går åt blålila och är en riktig favorit som fått mig att gräva upp en Flammentanz som tyvärr planterats för nära och som stal hela Veilchenblaus show. Denna klätterros är också relativt tålig mot allt regn som vi fått i sommar.
Den sista blå nyansen finns på Blomman för dagen som i år är lite sen beroende på att sommarren varit så kylig. Det är för övrigt även mina tomater. Jag brukar ha färdiga tomater så här dags på sommaren och jag längtar efter dessa hemodlade söta godingar.

Azurlöken är trevligt himmelsblå.

Små lila blommor i mängder pryder rosen Veilchenblau.

Blomman för dagen har här  blivit lite photoshoppad och fått filtret Al fresco på sig. Roligt pyssel en regnig dag.

Bästa sommarblomman i år - fattigmansorkidé

Jag försöker numera begränsa mina frösådder, men ändå står det flera sålådor fulla med perenner som väntar på att komma ut på hyllor runt om i trädgården. Jaja. Men sommarblommorna är i alla fall på sina platser i rabatter och krukor.
För två år sedan fick jag ett tips av Catarina i Pålsboda (och frön tror jag) om en sommarblomma som visade sig vara en fantastisk ny bekantskap - fattigmansorkidé. Förutom att den blommar hela sommaren har den ett frodigt växtsätt och massor med ljuvliga färger. Den kallas även fjärislblomster för fjärilarna älskar den. Och det latinska namnet är Schizanthus pinnatus.  Det går lätt att ta frön från dem också, men i år köpte jag en fröpåse extra på trädgårdsmässan av en fattigmansorkidé som hette Tinkerbell. Tror att det är den ceriserosa i mitten av bilden.  En helt igenom bedårande blomma som numera konkurrera om förstaplatsen bland mina sommarblommor med Salvia patens (den härligt båa) och blå sommarflox.

Poppy-tider i trädgården

Poppy Plum Pudding

Just lagom till midsommar har de stora vallmorna slagit ut, alltså Papaver orientale. Poppy på engelska betyder ju vallmo och eftersom min blogg heter Poppys trädgårdsblogg och jag valt Poppy som smeknamn är jag naturligtvis extra nöjd med att trädgården numera innehåller mängder med vackra vallmor.

En Pattys Plum, lilarosa läckerhet.

Det började med den lila Pattys Plum som jag då tyckte var den vackraste vallmo jag sett. Mycket vackrare än de brandgula stora Papaver orientalet som finns lite överallt. Tyvärr även i min trädgård då en del av mina rosa frösådder faktiskt blivit röda vilket antagligen är ursprunget innan blomman korsats.
Nu har det dock flyttat in en god vän i byn som älskar de röda, så jag ska gräva upp allihop och ge dem till henne. För rosa i flera nyanser och lila är det som jag vill ha. De laxrosa är mycket mer bedårande än jag kunde tro. För att inte tala om de puderrosa. Och i år blommar för första gången en lilarosa variant som jag frösådde i fjol och som heter Poppy Plum Pudding. Fröna köpte jag från Thompson & Morgan i Poppylandet England.
Så i dag följer en kavalkad av poppies. Väl bekomme!

Laxfärgat är läckert på en Poppy!



Slutligen en lätt manipulerad Poppy:

Också en Pattys Plum med lite tillfixad i datorn. 

En symfoni i lime och gult!

Måste lägga ut bilder på en av trädgårdens mest beundrade perenner - den gula svavelpionen, Paeonia mlokosewitschii. Den fick jag som ett litet blad av trädgårdsgurun Rolf Wiking i Pålsboda, mannen som kan föröka rododendron och mycket annat.
Hur som helst så fick pionen en skyddad plats intill lusthuset och där har den brett ut sig så att den just nu, då den blommar, konkurrerar ut ett av mina älsklingsträd - gyllenlönnen. Under fötterna på den gula pionen brukar jag ha blå sommarflox, men nu har den blivit så stor att det nästan inte finns någon plats kvar för sommarblommor i denna rabatt.
Trängsel i rabatter är ett kärt bekymmer, men dock ändå ett bekymmer. För slänga blommor som brett ut sig vill man ju INTE: Så jag planterar dem i små krukor och ger bort till alla människor vi besöker (vare sig de vill ha eller inte :)
Den gula pionen har jag försökt att föröka med hjälp av de oerhört läckra frön som kommer på sensommaren men ännu inte lyckats. Vi får se om det går så småningom. Men nu är det dags för lite pionbilder:

Men här briljerar den gula pionen.

På den här bilden spelar gyllenlönnen huvudrollen

Mina syrliga karameller

Lewisia tweedy - inte så vanlig vårblomma, men förtjänar att få mer uppmärksamhet. 

Jag har berättat det förut här på bloggen, men första gången jag såg lewisior så växte de på en trottoarkant i Texas. Aldrig trodde jag att dessa prästkrageliknande karameller skulle trivas i vår karga nord. Men det gör de, åtminstone de två sorter jag hittills odlat - Lewisia cotyledon samt Lewisia tweedy. Så har jag också planterat dem som The Alpine Garden society rekommenderar, i grus. Rent gårdsgrus faktiskt. Vid en södervägg. Om jag har tur blommar de från maj till september, mina syrliga karameller.
För något år sedan skickade jag efter, eller möjligen köpte på en STA-växtmarknad, en ny bekantskap i Lewisia-familjen. Just nu blommar den för första gången i en rabatt som till mesta delen också består av grus, men mer finfördelat grus. Det är helt bedårande aprikosa blommor som visat sig höra till de vackra gröna bladen. Denna Lewisia tweedy växer vid foten av en Kalmia som jag täcker noga varje år. Och som grannar har nära hundr fjällsippor som stortrivs i gruset.
Här kommer lite "karamellbilder".

Lewisia cotyledon kan vara aprikos, orange, gulröd... 

...men de flesta av mina är läckert rosa.

En duk för varje blomma

Min kära lilla mamma, som tyvärr inte finns bland oss längre, älskade att handarbeta. Och hon sydde, vävde, knypplade de mest fantastiska dukar som hon gav mig då jag fyllde och vid andra tillfällen. Därför känns det nästan som om jag äger en duk för varje blomsort.
Det börjar med den underbara vårduken som jag tar fram då påskliljorna börjar blomma. Sedan kommer duken med löjtnantshjärtan. Och så duken med syrener som jag tog fram häromdagen då syrenerna just slagit ut här hos oss i zon 3-4.
Så här ser dukarna ut som jag använt hittills i år:

Denna duk ligger på från tidig vår tills nu.

Löjtnantshjärtan och rosa tulpaner gör sig vackert på denna duk.

Och slutligen kommer här vårduken framför andra med syrener som motiv.

Min barndoms blå blomma

Just nu blommar en av mina favoritblommor sedan barndomen i vår trädgård. Det är förgätmigej. Den står för mitt första stora blomsterminne för det växte fullt med förgätmigej på tomten där jag gick i mitt första år i skolan. Det var i ett missionshus i en by i Västmanland. Den nya, fina kyrkskolan var under byggnad och vi barn som skulle börja 1957 fick då inhysas i diverse lokaler.
Jag var sex år då jag började skolan, för min mor ville inte att jag skulle gå mitt första läsår efter den hårt trafikerade E18-vägen som då fortfarande gick tvärs igenom byn.
Jag vet inte om det är på grund av detta tidiga blomsterminne som förgätmigej är mig så kär, men faktum är att jag låter den bre ut sig lite som den vill i vår trädgård. Om den fröar av sig på grusgången låter jag den växa upp och så plockar jag den då den slagit ut och sätter i vaser.
Det som jag tyckte om med förgätmigejen vid missionshuset i Munktorp var att den var lite vild och bredde ut sig. I rabatterna i byn hölls blommorna i tukt och förmaning - liksom barnen. Blommorna stod i disciplinerade rader och det gjorde även vi då fröken höll sitt upprop varje dag. Men förgätmigejen - den rådde man inte på. Och som tur är fick den växa vilt i trädgården vid missionhuset.
Akvarellen på bilden målade jag på uppmaning av en terapeut då jag skulle måla en favorilblomma.

Jag är även svag för porslin som har förgätmigej-motiv som synes. 

Tulpaner bland fossiler

Fossilet i förgrunden är en ammonit som fanns i havet för 400 miljoner år sedan. 

Just nu börjar äntligen tulpanerna att slå ut i vår trädgård. Men tulpaner är numera ofta en besvikelse. År ett är de jättefina. År två blommar en tredjedel av dem man satte. År tre kommer ofta bara några blad upp och någon enstaka blomma. Vet inte vad som hänt, men då jag var barn återkom tulpanerna år efter år och inte en enda människa var ute och strödde benmjöl över dem ständigt och jämt. Jaja. De tulpaner som jag gillar bäst numera är de små enkla tulpaner som kommer i gräsmattan och på noga utvalda ställen. Tulipa tarda heter några som är gulvita. Och som är tacksamt återkommer varje år. De växer vilt på stäpper i Mindre Asien och vissa delar av vår gräsmatta kan nog liknas vid en stäpp torra somrar.
 I år kom det också upp mycket fina små lilaröda tulpaner som såg ut som vildarter. De på bilden växer i en matta av gråtimjan bland fossila stenar som jag fått av Sveriges största stensamlare som har sitt museum i en by en liten bit bort. Mycket sevärt sten- och fossilmuseum för övrigt. Mer information och Sveriges största stenmuseum finns på www.fossilmuseum.se

Så blev min taklökstavla

Jag visade ju bilder för några veckor sedan från en trädgård i Ängelholm som hade mängder med fina arrangemang med taklök. Många var planterade i gjutna rabarberblad. Men några var också gjorda i träramar, så kallade taklökstavlor. Och eftersom jag hade sparat en kruka med taklök inne i vinter så använde jag delar av den till min egen taklökstavla när jag äntligen kom till skott.

Här ligger taklökstavlan ner i väntan på att hamna på väggen

Lådan är en del av en gammal symaskin som jag återanvänt.
Hönsnätet är fäst med klammer på baksidan av "ramen".
Botten är delar av en kantlist, typ golvlist, som jag hittade i källaren och som jag med hjälp av maken sågade till lagom stora bitar - med små, små springor.
Efter att jag planterat låg taklökstavlan plant i tre veckor. Nu har den avhärdats utomhus i en vecka och när min nya framsidegrusplan blir klar ska den upp på väggen. Den är väldigt tung, full med jord och sand, så det krävs kraftiga doningar. Jag har en gammal krok av järn som jag tror att jag grävt upp ur jorden. Den ska dras in i väggen med den kraftigaste muttern i huset. På baksidan av lådan fäster jag en kedja som tavlan ska hänga i.
En rolig poäng är att en av de bladrosetter jag grävde upp i tron att det var en taklök var faktiskt en lewisia, och den blommar nu. Kul.
Jo, jag glömde säga att jag målat den bruna symaskinsdelen och brädorna i går äggoljetempera.

Nu är våren vitare än vit

Magnolian 'Merrill'

På vägen ner mot stan passerar vi ängar där det ser ut som om det ligger snö under träden. Men det gör det inte. Det är vitsipporna som brett ut sig till ett snövitt täcke. Jag älskar den här tiden så mycket, och önskar att den skulle vara längre.
Men - underbart är kort. Det gäller i allra högsta grad våren. Så man måste ta sig tid att besöka de där vårställena som är så underbara. Jag har i år hunnit med både blåsippsbacken nedanför Himmer, backsippeblomningen på Egebyåsen och påskliljorna i Boo så jag är nöjd.
Och så bjuder ju min egen trädgård på en vårblomning förstås, även om den inte är så stor som jag skulle önska. Jag skulle vilja ha en egen påskliljeäng. Och hav av scillor. Men vi får se, kanske sprider sig de scillor jag satt med tiden. Och om jag är flitig och planterar påskliljor varje höst så kanske det blir en äng av dem till slut. De försvinner i alla fall inte som tulpanerna man planterar numera. Första året är de fina, år två kommer bara några få och år tre bara några blad. Vi kanske skulle starta en proteströrelse mot dåliga, hårt drivna tulpanlökar?
Men nu skulle det ju handla om den vita våren, och här kommer några av mina vita vänner som blommar just nu. Balkansippan är en nyfunnen favorit. Blommar snällt under lång tid. Och är så vacker i mitten. Hyacinterna som jag köper till jul brukar jag sätta ner då våren kommer och det märkliga har hänt att de flesta av dem överlever och gläder mig även i april året därpå.

Magnolian 'Merrill' överträffar sig själv just nu och blommar mer än den gjort något av sina åtta andra levnadsår. Den har jag ordentligt inhägnad på vintern så att inte harar eller hjortar ska förstöra denna ögonsten. Roligt med magnolior som klarar zon 4.

Balkansippan är en trevlig ny bekantskap.

När blodörten blommar måste man hålla sig hemma

Det händer mycket i naturen nu. Ena dagen är magnolians knoppar tätt slutna inuti den pälsiga höljet. Nästa morgon då jag tittar ut börjar de visa vitt och på eftermiddagen är de fullt utslagna. Även här i zon 3-4 i Närkes sydöstra skogsbygder börjar våren komma och björkarna får nog musöron i morgon.
I mitt mini-woodland under två tallar, som jag kallar Drömlunden, blommar just nu blodörten, Sanguinara canadense. Det är en av vårens exklusiva, vita skönheter och den har en otroligt kort blomningstid. Man får inte resa bort några dagar för då kan man missa den helt. Men jag odlar den ändå, för den är så outsägligt vacker. Senare kommer blad som också är fina och som står där hela sommaren.
Blodörten är en påminnelse om livets förgänglighet. Vi finns här en liten tid. Människor som vi älskar har vi till låns längre eller kortare tid...
Så våren kan vara både vemod och glädje. Ungefär som livet självt.

Den här blomman tilllägnar jag några mycket kära vänner som kämpar med sjukdom just nu.

Naturen briljerar

Så här års skulle jag vilja uppmana alla som har vägarna förbi Närke att åka till den lilla orten Boo. Där pågår nämligen en påskliljeblomning som är värd en omväg. Den lilla påskliljan som togs till Närke av en skotsk adelsman av ätten Hamilton har spridit sig. Faktum är att för några år sedan var det massor med fler påskliljor på själva kyrkogården. Nu är det ännu fler utanför under hasselbuskarna och de andra lövträden.
Men sammantaget är detta en underbar plats. Naturligt shabby chic, Gamla, höga kors. En lätt bedagad kyrka. Mossiga stenmurar. Kort sagt - helt fantastisk.
Åk väg 51 ner mot Pålsboda. Åk förbi Svennevad. Strax före Hjortkvarn står en skylt Bo till vänster. Den vägen leder genom den lilla orten Boo och alldeles förbi kyrkan.

Våren är blåaste blå

Nu när den härliga våren äntligen kommit så sticker det upp nya blommor i trädgården nästan varje dag. Snödropparna har kommit och gått, krokusarna likaså. Nu är det de blå blommornas tid här i Mellansverige. Scillorna bildar hela mattor hos vissa lyckliga trädgårdsägare. Blåsipporna står ute i backarna - dock inte i byn där jag bor för där har hjortarna ätit bort varendaste lilla blåsippa.
I min trädgård har den fantastiska våririsen stuckit upp. Jag går och tittar på den varje dag och önskar att den skulle sprida sig lite.
Det största beståndet växer vid foten av en kalmia som varit insvept i säckväv hela vintern men som just blivit avklädd.
Andra trädgårdssysslor just nu:
-bära ut dahlior i växthuset
-lägga sättpotatis på förgroning
-förså sommarblommor som salvia patens och blå sommarflox
-Ansa rabattkanter som gräset försökt forcera
-putsa grenar på buskar och träd
-höja upp fontänens tunna så att fontänstrålen syns över funkiorna i sommar
Ja, det är mycket som ska göras just nu. Det gäller att inte glömma att njuta lite också.

Glad påsk med ormhasselgren

Ormhasseln, vinterns formstarka primadonna med sina slingriga grenar som avtecknar sig så fint mot snön, har också stort dekorationsvärde inomhus.
I höstas klippte jag bort ett antal grenar nertill för att växterna under hasseln skulle få mer ljus och luft nu då den vuxit till sig.
Det blev ett antal skruvade grenar som jag noga tog till vara. Jag har nämligen sett i en affär att de kan kosta över hundra kronor styck.
En liten gren hamnade i mitt köksfönster tillsammans med glasstjärnor och lite annat vitt, silvrigt och genomskinligt julpynt. Och nu till påsk har ormhasselgrenen fått lite nostalgi-påskpynt, en del ända från 50-talet. Jag blir glad varje gång jag tittar på den. Och de små virkade kycklingarna har min kära lilla mamma, som inte finns mer, gjort till mig.

Och så här såg ormhasseln ut då den var julpyntad:

Rösta gärna på min blåbärsblomma

Nu är det klart vilka som gått till final i den norska trädgårdsbloggen Moseplassens stora tävling. Där tävlar bilder på blommor i olika färger mot varandra.
Bilden på min blåbärsblomma kvalificerade sig till final i klassen gröna och svarta blommor. Konkurrensen är stenhård, och det är extra många vackra bidrag just i dessa färgställningar.
Men gå gärna in och rösta på min blåbärsblomma om du som jag gillar de vilda blommorna också. Inte bara de odlade.

Nu bygger jag en taklökstavla

Förra sommaren hade jag förmånen att få göra en riktig trädgårdsrunda i nordvästra Skåne ihop med min bror. Vi besökte bland annat en trädgård i Ängelholm där ägarna hade gjort massor med fina installationer med taklök. Det var hela landskap med taklök faktiskt.
Jag har själv dragit upp ett stort antal taklökar från frö och har en hel lång taklöksrabatt intill husgrunden i rent gårdsgrus. Så varför inte gräva upp några av dem - det är ändå på väg att bli för trångt där - och göra en tavla?
Tanken har jag grott i mig hela vintern och nu har jag äntligen kommit till skott. Ramen är en gammal symaskinslåda utan botten. En stabil sak som hört till en gammal trampmaskin vars underrede jag behållit därför att det är så vackert.
Jag fick tipset att inte ta för klena brädor till baksidan, alltså inte masonit. Utan helst riktiga, tunna brädor. Så där är jag nu.
Jag har satt fast hönsnätet som taklökarna ska tränga upp igenom med en stapler. Och börjat spika brädor baktill av brädlappar jag hittat i källaren. Återbruk hela vägen alltså.
Sedan återstår att fylla lådan med bra jord och peta ner taklökar av lite olika slag i den blivande tavlan. Sedan måste den stå plant i flera veckor så att växterna rotat sig ordentligt innan man hänger upp den på väggen ute.

Hoppas det blir bra. Bildbevis kommer så småningom. Men här kommer en bild på taklökstavlan och lite annat som inspirerade mig i Ängelholm.

Om man gjuter en cementplatta kan man plantera taklök i den tydligen.

I sina gjutna rabarberblad hade paret gjort hela landskap av taklök. Urläckert.

X-faktor En grön och en svart

Clematis fusca, en svart snygging

Surfade runt i bloggvärlden och hamnade hos Moseplassen, Norges största trädgårdsblogg där det pågår en tävling i  att visa gröna och svarta blommor. Så då gick jag in i mitt bildarkiv med blommor och hittade två blommor som jag vill dela med mig av.
Den svarta klematisen Clematis fusca satte jag för flera år sedan, tror den var med i en sändning som min STA-klubb skickade efter från Estland. Men den kom aldrig upp och jag glömde bort den. Men för sådär två år sedan dök den upp och den är ju jättefin, eller hur. En riktig svart drömväxt: Vacker som fröställning också.

Den gröna blomma jag vill delta med i tävlingen tillhör skogens vackra vilda blommor. Det är en bild av en blåbärsblomma från en påskbukett. Bloman är vitgrön och helt bedårande. Tyvärr hade jag inga bin inne så några blåbär blev det inte. En rabatt med amerikanska blåbär tillhör dock sommarens projekt. Satte ett i fjol som gav en halv liter saftiga, goda blåbär. Nu ska jag försöka få till en hel rabatt som sagt. Jag ska försöka åstadkomma en så kallad blötbädd, en nersänkt rabatt grundad med tjock plast så att fukten hålls kvar. Jag har ju bara sand i min trädgård och det blir ofta jättetorrt.. Blåbär vill ha surjord, så den buske jag har står bland rododendronen. Men nu ska den få lite bättre med svängrum och ren torv runt fötterna.

Vilda blommor kan vara så vackra, tänk bara förgätmigej. Och så här fin är blåbärsblomman i motljus.

Om du vill se fler bilder på svarta och gröna växter kan du som sagt gå in på den norska bloggen jag nämnde här ovan. Ha det!

Dags att bryta vintervilan

Hej alla bloggläsare! Kul att ses igen!
Jag har haft ett långt uppehåll på bloggen i år. Och en lång vintervila från trädgårdsarbete. Det har varit skönt och jag tror att vi behöver det - alltså vila. Tomas Sjödin har ju skrivit en hel bok som heter Det händer när du vilar.
Själv har jag skrivit en bok det senaste året ihop med en psykoterapeut. Den heter Din väg ut ur oron (Libris). Trädgårdsarbete fungerar avstressande och läkande för många som lider av oro. Allt som växer har sin livscykel. Man kan inte skynda på den, bara kratta manegen, om uttrycket tillåts. Alltså ge bästa tänkbara växtbetingelser.
Mina violfrön borde ha varit i jorden redan. Men jag oroar mig inte för dem. De hinner ifatt då växthuset kan börja användas. Att ha dem på fönsterbrädorna är inte detsamma. Där är det för övrigt redan fullt av pelargonskott som jag hoppas ska ta sig.
Det enda jag sått hittills i år är basilika och så bredsådde jag ut alla fjolårets salladsfrön i en sålåda. När de kom upp klippte jag av dem som man klipper krasse och har på mackan.
Till vårvintern hör också att jag driver fruktträdsgrenar inne. Jag som är björkpollenallergiker kan aldrig ha björkris i vatten. Men det gör inget för körsbärskvistar är min favorit. Nu är jag inne på andra omgången och de har fått nyinköpta kopparfärgade små fåglar bland grenarna.
Ja, som sagt. Nu är vi igång igen. Hoppas vi ses då och då! Lämna gärna en kommentar, det gör mig glad.