Min barndoms blå blomma

Just nu blommar en av mina favoritblommor sedan barndomen i vår trädgård. Det är förgätmigej. Den står för mitt första stora blomsterminne för det växte fullt med förgätmigej på tomten där jag gick i mitt första år i skolan. Det var i ett missionshus i en by i Västmanland. Den nya, fina kyrkskolan var under byggnad och vi barn som skulle börja 1957 fick då inhysas i diverse lokaler.
Jag var sex år då jag började skolan, för min mor ville inte att jag skulle gå mitt första läsår efter den hårt trafikerade E18-vägen som då fortfarande gick tvärs igenom byn.
Jag vet inte om det är på grund av detta tidiga blomsterminne som förgätmigej är mig så kär, men faktum är att jag låter den bre ut sig lite som den vill i vår trädgård. Om den fröar av sig på grusgången låter jag den växa upp och så plockar jag den då den slagit ut och sätter i vaser.
Det som jag tyckte om med förgätmigejen vid missionshuset i Munktorp var att den var lite vild och bredde ut sig. I rabatterna i byn hölls blommorna i tukt och förmaning - liksom barnen. Blommorna stod i disciplinerade rader och det gjorde även vi då fröken höll sitt upprop varje dag. Men förgätmigejen - den rådde man inte på. Och som tur är fick den växa vilt i trädgården vid missionhuset.
Akvarellen på bilden målade jag på uppmaning av en terapeut då jag skulle måla en favorilblomma.

Jag är även svag för porslin som har förgätmigej-motiv som synes.