På hösten får vi som gillar starka, glada färger träna oss i att se skönheten i det dova, mörka. Ja, först så är hösten förstås en serenad i gult, orange och rött. Men sedan kommer det som brukar kallas mullvadsbrunt med en förskönande omskrivning. Men november blir ack så grå.
Häromdagen tog jag in krukan med hortensia som blommat så ivrigt hela långa sommaren bredvid den vinröda salvian. Det är egentligen en krukväxt som min mor fick för några år sedan. Då trodde vi inte att den kunde blomma om. Men efter en vinter i källaren i cirka 5-10 grader så slog det ut två stora klasar med rosa hortensior i våras och de har stått sig fina till nu då den ena vissnat ner.
Jag klippte av den vissna skönheten, satte henne i en gammal vas och ställde den i köksfönstret.. Där gör hon sig väl och jag får en daglig påminnelse om att saker kan vara sköna är i förfallet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar