Snart finns det inte mycket kvar ute i trädgården som glädjer ögat. Möjligen skulle det vara ormhasseln som faktiskt blir snyggare då den tappar sina löv. Då kommer de skruvade grenarna fram så mycket bättre.
Jag har beställt amaryllisar som kommer att glädja mig i december. Anaryllisar numera är så mycket mer än när jag var barn. Då var de röda. Punkt slut. Nu finns vackra vita med bara en röd strimma längst ut ikanten, dubbla rosa, röda med vit och grönstrimmig mitt, vinröda och mycket annat. Kul.
En annan sak som är annorlunda än i min barndom är hur man i dag komponerar blombuketter. Ni vet det finns mästare som bygger upp en bukett runt en krokig gren, kanske av just ormhassel, och plockar in lite av varje kring blommorna.
Jag minns när jag första gången såg en vas där rosorna inte hängde ÖVER kanten utan var helt och hållet nertryckta i vasen. Tror inte att jag gillade det på en gång. Nu är det något jag tillämpar varje gång jag får en bukett där rosorna svimmar av efter någon dag. Visst är det bra. För nickande rosor gör ingen glad, men oftast repar sig de avsvimmade då man får ner dem tillräckligt djupt och tätt. Och blir till glädje fler än en grå dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar