Sämst i år-listan

Så här i slutet av växtsäsongen brukar jag försöka summera trädgårdsåret som gått. Titta på vad som tog sig bra och vad som trilskades och inte blev något av. Det gäller både blommor och grönsaker. Så här ser min lista över årets sämsta resultat ut (återkommer om vad som blev bäst) Hur var det hos DIG??

Brysselkålen blev inte vad jag hoppats.

1. Förstaplatsen intas absolut av brysselkålen. Blev gigantiska plantor men ungefär 50 procent av de små kålknölarna fick slängas då de var totalt genomborrade av diverse larver. Bläh. Kål kan inte odlas utan duk i mina trakter i alla fall.
2. Smulgubbarna. Gav inte så mycket men revade ut sig så att jag är alldeles rådlös hur jag ska få bort alla nya plantor ur trädgårdsland och gångar. Ska jag sluta med smulgubbar? Förvisa dem till en hög pallkrage? Vad kan hjälpa?
3.Smultronen som jag släppte in i min finaste vårrabatt som kantas av gullvivor och kungsängsliljor håller på att ta över denna rabatt. Det är bara de rosa floxen som orkar stå emot. Gullvivorna syns nästan inte längre.
Renovering behövs.
4. De flesta rosorna frös ner i vintras så det var länge sedan jag hade så lite rosblomning. Strålande undantag - kanadensiska rosbusken Louise Bugnet och Stanwell Perpetual..
5. Kantnepeta och vita nävor verkar ha samarbetat för att kväva det nysatta elefantgräset. Ingenting syntes till av detta gräs i somras. Ska jag varna för kantnepeta kanske?!
6. Signe Tillisch-äpplena på familjeträdet var totalt fulla av svarta fläckar.
7. Körsbärsträdet 'Van' fortsätter att vara ett sorgebarn. I år hade det inga löss men nedersta lilla grenen är helt sprucken (av frosten?) och trädets blad fick någon konstig orange sjuka.
8. Hönsen, de små nyttiga raringarna, sprätte tyvärr så ihärdigt runt pärlrönnen att de flesta tidlösalökarna såg dagens ljus alldeles för tidigt. Så det blev inte någon lila matta under pärlrönnen i år.
9. Att vädret är antingen "på" eller "av". Vi har haft en underbart varm sommar men otroligt lite vatten för törstiga växter. Många vattenkannor har burits och i framtiden krävs nog en mer permanent lösning av bevattningen.
10. Att blomningen av underbara vallmon Pattys Plum (på bild i min bloggvinjett) nästan uteblev kan jag inte skylla på någon annan än mig själv då jag satt växterna alldeles för tätt i den rabatten.
Nu får det vara slut på gnället. Nästa gång blir det trädgårdens bästa. 

När rosorna svimmat av

Den här veckan har vi haft en rad av mycket grå dagar.  Ett förebud om årets gråaste månad - november - som är på väg.
Snart finns det inte mycket kvar ute i trädgården som glädjer ögat. Möjligen skulle det vara ormhasseln som faktiskt blir snyggare då den tappar sina löv. Då kommer de skruvade grenarna fram så mycket bättre.
Jag har beställt amaryllisar som kommer att glädja mig i december. Anaryllisar numera är så mycket mer än när jag var barn. Då var de röda. Punkt slut. Nu finns vackra vita med bara en röd strimma längst ut ikanten, dubbla rosa, röda med vit och grönstrimmig mitt, vinröda och mycket annat. Kul.
En annan sak som är annorlunda än i min barndom är hur man i dag komponerar blombuketter. Ni vet det finns mästare som bygger upp en bukett runt en krokig gren, kanske av just ormhassel, och plockar in lite av varje kring blommorna.
Jag minns när jag första gången såg en vas där rosorna inte hängde ÖVER kanten utan var helt och hållet nertryckta i vasen. Tror inte att jag gillade det på en gång. Nu är det något jag tillämpar varje gång jag får en bukett där rosorna svimmar av efter någon dag. Visst är det bra. För nickande rosor gör ingen glad, men oftast repar sig de avsvimmade då man får ner dem tillräckligt djupt och tätt. Och blir till glädje fler än en grå dag.

En höstlök som piggar upp

Precis som på den tidiga våren är varenda lilla blomma som vill förgylla ens trädgård guld värd.just nu. Och några som förgyller väldigt mycket är tidlösan, eller Colchicum. Varje år tänker jag att jag måste plantera fler, för de är så fräscha. Och det finns så många läckra sorter.
När jag besökte trädgårdsamatörerna Karlssons i Pålsboda förra veckan så blommade en liten vit dubbel sak i deras grusade rabatter. Dessa människor har kommit fram till att krävande växter trivs bäst om deras bladrosetter omges av 0,8-grus. I våras  härmade jag Jonny och byggde en kalkbädd som har kalkstenar ställda på högkant och grus däremellan. Oj vad allt trivs i den. De två fjällsipporna bildar redan en liten matta. Och Kalmian ser ut att må toppen.

Men nu var det tidlösa det skulle handla om. Lökarna fanns faktiskt i vår trädgård då vi övertog den för åtta år sedan. De har en lite besvärlig egenskap och det är att de får stora gröna blad på försommaren som sedan gulnar under sensommaren och inte är någon prydnad. Jag brukar fläta ihop bladen och vika ner dem mot jorden. När bladen helt vissnat bort kommer blommorna upp  - vita och lila. Sköra och ändå stabila eftersom de står emot rätt många frostnätter utan att vissna.
Så mer Colchicum kommer det nog att bli framöver.

Min bästa rönn

Har legat nerbäddad ett par dagar och tittat mer på tv än vanligt. Såg bland annat det trivsamma trädgårdsprogrammet Trädgårdsonsdag. Där pratade örebrobördiga Pernilla Månsson f ö om rönnar med flicknamn och hon planterade dessutom en rönn med rosa bär.
Personligen skulle jag inte vilja ha en så kallad vanlig rönn i trädgården. Däremot är jag oerhört förtjust i min pärlrönn, Sorbus koehneana, som varje höst får en sky av vita bär. Den har också tills alldeles nyligen haft vackert höstfärgade löv.
 Denna rönn åt haren ner tre år i rad efter att jag planterat den så till sist fick jag ge upp och inhägna hela denna rabatt, vilket förklarar nätet på bilden. Jag hoppas att den till sist vill bli sådär två-tre meter som utlovat. Trots att den växer på mager sandjord. Men rönnar är ju tåliga träd så därför klarar den sig säkert fint även hos oss. Såg någonstans att den vita pärlrönnen blivit utsedd till månadens växt. Det är välförtjänt tycker jag. Och så här ser den ut i vår trädgård just nu, bakom sitt nät.

Skönhet i förfall

På hösten får vi som gillar starka, glada färger träna oss i att se skönheten i det dova, mörka. Ja, först så är hösten förstås en serenad i gult, orange och rött. Men sedan  kommer det som brukar kallas mullvadsbrunt med en förskönande omskrivning. Men november blir ack så grå.
Häromdagen tog jag in krukan med hortensia som blommat så ivrigt hela långa sommaren bredvid den vinröda salvian. Det är egentligen en krukväxt som min mor fick för några år sedan. Då trodde vi inte att den kunde blomma om. Men efter en vinter i källaren i cirka 5-10 grader så slog det ut två stora klasar med rosa hortensior i våras och de har stått sig fina till nu då den ena vissnat ner.
Jag klippte av den vissna skönheten, satte henne i en gammal vas och ställde den i köksfönstret.. Där gör hon sig väl och jag får en daglig påminnelse om att saker kan vara sköna är i förfallet...

Där sparade jag 200 kronor

Att samla in egna fröer, vilket är högaktuellt just nu, och att ta sticklingar av egna växter är två bra sätt att spara lite pengar på hobbyn trädgård som annars är rätt så kostsam som alla vet som suktar efter träd och växter. Bara jordkontot varje vår går på mer än vad mannen i huset behöver få veta.
I somras klippte jag av ett antal kvistar från en av mina favoritväxter, en silverfärgad japansk malört 'Nana', som står så fin hela långa sommaren och bildar en silverfärgad fond mot lila clematis och broksalvior.

Artemisia schmidtiana 'Nana', japansk malört

Dessa sticklingar skalades av en bit nertill på stammen och sattes sedan i såjord. Sedan placerades den lilla lådan i växthuset och fick vatten då och då så att jorden inte torkade ut. Lite dusch från blomsprutan fick den också. Häromdagen tittade jag under lådan - och tänk, det stack ut en härva rötter ur varje hål! Så jag lirkade ur sticklingarna och planterade dem där jag vill ha en ny silverfärgad malörtskant. Lågt räknat sparade jag nog 200 kronor på att själv ha drivit fram fem-sex nya malörtsplantor.
Jag har tidigare gjort samma manöver med lavendel och i stort sett hela min låååånga lavendelhäck härstammar från tre plantor som i sin tur är frösådda av mig. Denna häck är härdig och klarar de bistraste vintrar här i zon 3-4.
Nu gäller det bara att komma ihåg att vattna malörtsplantorna om hösten blir torr. Därför har jag ställt ut en stor vattenkanna på gräset framför dem.

I stället för bollkryss

Ett alternativ till bollkryss?!

Jag vill inte gå så långt som till att jag ogillar bollkryss. Jag är bara lite less på dem. De finns liksom överallt. Så här års översvämmar de plantmarknaderna i större eller mindre format. Och billiga är de oftast också. Så jag förstår varför så många  köper dem.
Men det känns bra att hitta något annat att ha i krukorna vid trappen så här års. Själv har jag köpt några tåliga höst-vinterväxter och satt ihop med ett gräs som jag fick tidigare i sommar med varningstexten att det sprider sig. Så jag kanske måste ha det i kruka året om eller sätta det där det är omgivet av gräs som klipps. Så här ser min oktoberinstallation vid trappen ut. Jag har också en kruka med små granplantor som vuxit i en dikeskant. Och en kruka med lejongap som visade sig vara riktiga hejare på att tåla frostnästterna som vi hade för en vecka sedan. Nu har vi otroligt varmt i stället. Häromdagen 18 grader. Och uppe norr, i Boden, hade de förra veckan inte  haft en enda frostnatt ännu. Världen är upp och ner.

Bästa höstfärgsbuskarna

Från vänster pärlrönn (övrest) o korallkornell, benved samt körsbärsbenved.

Nu är hösten här med sina härliga färger. Vi har haft högtryck en period med mycket kalla nätter och härligt soliga dagar. Tyvärr har jag inte haft tid att vara ute så mycket, men några timmar i solen har det blivit i alla fall. Och då har jag njutit av de fina färgerna även på växter i min trädgård.
Jag är särskilt imponerad av benveden vid en av stenarna. Det är en buske som inte gör det minsta väsen av sig under resten av växtsäsongen. Men nu - oh, la la. Dess släkting (?) körsbärsbenveden är också läcker men där är det de lackröda frukterna som drar till sig uppmärksamheten.
Pärlrönn är en annan mycket odlingsvärd buske. De vita bären sitter kvar en bra bit in på hösten och ser ut som snödroppar på håll. De första åren efter att jag planterat denna buske åt haren ner den varje vinter, så numera hägnar jag in hela buskaget runt pärlrönnen. Men ännu står den fri från nät med lila tidlösa vid fötterna.
Korallkornellen får vackert vinröda blad. Men jag odlar den för de röda stammarnas skull. De lyser så vackert mot vit snö.
Ja, det var några tips på buskar med vackra höstfärger. Det finns säkert fler, och om någon vill lägga till några andra går det bra.

Frostvackert och invintring

Plötsligt är det mycket att göra i trädgården igen. Blomsterlökar som ska planteras och dahliaknölar som ska tas in. Löv som ska räfsas och pinnar som ska bankas ner där skyddande nät sedan ska fästas. Höstarbetet är inte betungande en dag som denna då solen värmt oss hela tiden.
Vi har haft frost och tre-fyra minusgrader flera nätter den här veckan. När jag gick ut i trädgården vid halvåttatiden fick jag syn på en vit blåklocka som böjde sig över ett ormbunksblad med den vitfrostiga mossan i bakrunden. (Ja, mossan är förstås vår gräsmatta som aldrig kommer att bli en mönstergräsmatta. Det stör inte mig, men mannen i huset retar sig på det och köper hela tiden nya anti-moss-medel.)
I dag tog jag in fuchsiorna som faktiskt klarat sig hyfsat genom frostnätterna. Vi får se hur de gillar temperaturomställningen.
Till höstarbetet hos oss hör också att riva upp ett oräkneligt antal smulgubbeplantor som revat ut sig där de inte ska vara. Först tänkte jag slänga dem men så kom jag på att jag kan bunta ihop dem 15 och 15 och sälja dem på vår skördeauktion i Brokyrkan i Brevens bruk 13 oktober klockan 17. Jag har även planterat ett antal aloe vera som ska säljas som krukväxter. Andra brukar baka väldigt goda limpor som vi säljer. Och några gör fantastiska marmelader och sylter. Behållningen går
i år till kvinnor i det krigsdrabbade östra Kongo.  Det blir även tårtbuffé. Så kära bloggläsare om du har vägarna förbi är du välkommen!

Verkligen "perpetual"

Några frostnupna bilder på min Stanwell Perpetual.

Frosten har slagit till på allvar i våra trakter den här veckan. Vi har haft flera minusgrader tre nätter i rad. Då jag går ut i trädgården för att inspektera vad som finns kvar av blommor står de två rosbuskarna Stanwell Perpetual  fortfarande i blom. Helt fantastiskt rosbuske detta. Hos mig är de dessutom placerade i en sandig backe och lever under hårda förhållanden.
Även Louise Bugnet, en kanadensisk ros, har både knopp och blom. Dock inte så rikligt som Stanwell P. Det är nästan som om minusgraderna inte påverkat Stanwell alls utan den är till och med vackrare än i somras. Häromdagen svepte jag in den ena av dessa rosbuskar i hönsnät då haren siktats och den har tuggat ner Stanwell flera vintrar till cirka 30 centimeters höjd. I år får haren tugga på något annat. Brysselkålen kanske? Den är tyvärr ändå nästintill oätlig på grund av alla insektsangreppen.