Nu måste man hålla sig hemma

Blodörten som knopp med vitsippor i bakgrunden

Ett år åkte vi söderut i maj. Mest för att jag skulle slippa björkpollensäsongen. Men det gör vi inte om. Vi missade nämligen både magnolians, blodörtens och trebladens blomning. Så numera är jag hemma hela maj och njuter varje dag av dessa vita skönheter som liksom exploderar då värmen kommer.
Magnoliaknopparna har jag länge gått och tittat på och varit orolig för att de skulle slå ut för tidigt. Vi hade faktiskt sex minusgrader bara för någon vecka sedan. Men nu har vi över 20 och knopparna klarade sig där inne i det ludna höljet och har nu utvecklats till väldoftande underbara skönheter. Så mycket magnoliablommor som i år har vi aldrig haft. De doftar dessutom gott.
Det är magnoliasorten 'Merrill' som växer så fint här uppe i skogsbygderna i zon 3-4. Den klarar vår vinter och det är som sagt den sena frosten som är hotet mot den.
Blodörten, Sanguinaria canadensis, slår ibland ut en dag och blommar över nästa och jag funderar då varför jag egentligen har den. Men i år stod den i knopp nära en vecka på grund av kylan och den är vacker även då.
Trilliumen, eller treblad, avlöser blodörten i drömlunden. Både trillium och blodört stortrivs i den barrblandning som de växer i.

Blodörten som utslagen.

Magnolian Merrill och i bakgrunden delar av det nya växthuset som ska målas.

Förbisedd vårskönhet

Nyutslagen Balkansippa. Lika vit som en vitsippa men större.

Jag brukar säga att våren är vit. I alla fall i min trädgård. Runt träd och i rabatter lyser just nu en mängd vita blommor. Det handlar om vita scillor främst men också en del mer sällsynta växter. Som blodörten Sanguinara canadensis. Ännu så länge är den i knopp, men snart slår den ut och då borde man klappa igen butiken och bara sätta sig och titta på den för blomningen varar bara ett par dagar.

Desto längre blommar en vårblomma som jag upptäckt på senare år - Balkansippan. Det är en förbisedd skönhet som är lätt att få att ta sig, åtminstone om man har sandjord som vi. Den lyser nu vit under silverpäronet och behöver egentligen ingen massverkan för att glänsa. Men jag satte ändå ner några fler små knölar - ja, det är så man köper den - i höstas.
Här kommer nu några vita skönheter. Dock går ingenting i trädgården upp mot den prakt som kalkpartierna i Närke bjuder på just nu - hela fält av blåsippor och vitsippor. Måste ta mig ut i helgen och titta mer på dem. För i vårblommevärlden är underbart verkligen kort.

Även bladen påminner om vitsippans och de är vackra hela växtsäsongen.

Lägg till bildtext

Mina senaste trädgårdsinköp

För ett tag sedan besökte jag den lilla gård där smeden bor som gjort vår fantastiska spaljé som liknar trädgrenar med smidda trollsländor och fåglar. Där stod en liten kärra som jag förälskade mig i, och när jag berömde den frågade han om jag ville köpa den. Så det gjorde dag. Och en dag stod den på vår gård. Nu väntar den bara på att det ska bli vår så jag kan fylla den med krukor och växter som ska få klänga efter kanterna. Och över kanterna. Tror jag ska hålla färgskalan i den i djupt vinrött och lime.
Har just nu en intressant ny frösådd på gång av ballongranka. Den har oansenliga blommor med läckra gröna fröställningar som går åt lime. Dessutom har jag just planterat tre dahliaknölar av Arabian Night som ska ge svartröda blommor, Lite vitt får nog också plats på kärran. Den ska inte stå där den står nu, utan någonstans mitt på gräsmattan har jag tänkt.
Dessutom har vi just inköpt en hjälpreda som jag hoppas ska avlasta maken som fått ont i en höft. Nämligen en robotgräsklippare döpt till Grünet därför att den ska hålla efter det gröna, ja ni fattar. Bild kommer vad det lider då lilla Grünet gått igång. Först ska en oherrans massa kabel ner i marken. 
I en grön rund keramikkruka på trappen, inköpt på pingstkyrkans loppis i Katrineholm, har jag planterat de fantastiska tulpaner jag köpte vid besökte på Clifton Nurseries i London. Det är inte blommorna som är grejen, de är vanligt röda, utan bladen. Tänker förstås plantera ut dem i trädgården då de blommat första gången. Nära några andra vinröda blad, typ Heuchera. 
Höll på att glömma den lilla ugglan med en solcell på ryggen och två lampor till ögon. Den köpte jag på Brokyrkans loppis i Brevens bruk!

Nu börjar den härligaste tiden

Hörde rödhaken i morse från trappen. Och tranornas vårskri. I trädgården sticker nu allt fler blommor upp sina huvuden för att testa om våren är på gång. Krokusarna slokade lite i morse men våririsarna stod där så stolta och raka.
Jag älskar mina blå våririsar. Tyvärr är de lite som tulpaner att de går ut då och då, men i år hade i alla fall både de mörkaste blå och den ljusblå klarat sig undan sorkangrepp,Det lilla trädet i krukan har jag haft på uterummet i vinter och det har den klarat till skillnad från fikonet som ser riktigt ledset ut. Vi får se om det är något liv i krukan, annars kanske grannen har ett nytt skott att ge mig???
I uterummet just nu är det fullt av små plantor som vill ha ljus men inte så hög värme. Många spännande blommor är på G. Fast jag inte tänkt att jag skulle ha så många frösådder i år så trillade jag ändå dit på ett antal rara växter. Och när de sen tar sig så vill man ju inte kasta dem. Det blir ett 30-tal potentillor 'Miss Wilmott' att försöka hitta plats för i rabatterna vad det lider.
I fjol sådde jag penstemonfrön som jag köpt billigt från STA - och alla tog sig. Tror jag hade mellan 50-60 plantor som planterades ut på senhösten. Vi får se hur det gått för dem i vinter.
Men i dag känner jag vårlivet i mig, trots att det är lite disigt. Det kan en snabb tur i trädgården på morgonkvisten åstadkomma.

Trädgårdsdag i Glanshammar

Lördag 12 mars är det en av årets trädgårdshöjdpunkter i vårt område, nämligen Trädgårdsdagen i Glanshammar. Dit kommer varje vår väldigt duktiga trädgårdsmänniskor och föreläser om sina specialiteter. I år är det den spännande växtälskaren Peter Korn som har en oerhört stor växtsamling som ska föreläsa om ämnet "Lära av naturen".
Och så är det JAG. Ja, jag vet. Jag är långt ifrån någon trädgårdsspecialist. Men jag ska berätta om hur jag (och en viss S) kämpat för att förvandla en trädgård som mest liknande en fotbollsplan till något lummigt och fantasieggande - en glimt av paradiset.
Klockan 9 börjar trädgårdsdagen med försäljning av diverse saker som har med trädgård att göra och de som är ute efter rariteter brukar stå och hänga på låset. Klockan 10 berättar undertecknad om sitt trädgårdsprojekt. Jag har dagen till ära sammanställt en Power Point-presentation - den första i mitt liv. Vi får se om det fungerar. För säkerhets skull har jag också med mig alla bilder på ett usb.
Jag kommer att börja och sluta med en blomma som jag har särskilt kär - nämligen vallmon, på engelska "Poppy". Jag tror det blev 70-80 bilder sammanlagt så jag hoppas att ingen blir besviken. Några tips från en glad amatör ska jag också skjuta in.
Detta är mitt anförandes första bild:

Detta är en "Poppy" jag är särskilt stolt över då jag dragit upp den själv från frö. Papaver orientale 'Plum pudding'

Uppiggande vivor

Jag funderar starkt på att sluta abbonnera på odla.nu:s nyhetsbrev, för varje gång det kommer skickar jag efter något.
Senaste var det ett gäng bedårande vivor som lockade mig. Särskilt den blå med vita strimmor. Häromdagen kom vivorna - och lite annat smått och gott. Och ja, de var verkligen så söta som på bilderna. Helt enkelt bedårande. Och uppiggande. Det kan vi behöva i detta nyhetsregn av dåliga nyheter - mord, krig och elände.
 Vissa dagar tänker jag att världen håller på att bli helt galen. Och att ondskan regerar. Men så träffar jag människor som är alltigenom goda och får återigen fotfästet. Världen består trots allt av en otrolig mängd goda människor som bara vill vårda sin trädgård - och sina vänner.

Ännu ett misslyckat lök i kruka-experiment

Flera höstar har jag lockats av inspirerande reportage om hur kul det är att plantera vårlökar i kruka. Det verkar så lätt, så lätt att få denna extra tidiga vårblomning att bli av. 

Men i verkligheten är det inte så enkelt. Jag vet inte vad jag gör för fel, men de vårlökar jag planterar kommer alltid upp för tidigt. Och i år hade jag dessutom haft det dåliga omdömet att ställa ut lökkrukan på uterummet så när lökarnas blad väl kommit upp kom det en ny köldknäpp och dödade bladen. Och några blommor såg jag som vanligt inte till. 

Ja,ja. Jag får gräva upp lökarna och sätta dem i vanlig jord och hoppas på att få se dem nästa år i stället. Allt blir verkligen inte som man tänkt i trädgårdsarbetet. 

Men skam den som ger sig. Jag tror att jag misslyckats med att få den ultimata temperaturen som inte driver lökarna för tidigt och ändå inte dödar dem då de kommer upp. Vi får se om jag gör om experimentet i höst.