Våren är verkligen vit och vacker!

Tänkte först skriva att min bästa tid är nu. Men så kom jag att tänka på kliet i ögonen och pollenhösnuvan. Dock kan det inte förta glädjen över de underbara vita veckor som är just nu. De tidiga magnoliorna blommar, körsbärsträden har börjat slå ut. Grönskan är illande grön. Ja, det är en härlig tid.
En mycket rolig överraskning i en av rabatterna var balkansipporna. Jag har nämligen inget större minne av att jag satt några sådana, men det måste jag gjort. De är stora och vita och har stått sig i nästan två veckor. Mer balkansippor blir det i denna rabatt i stället för snödropparna som inte verkar trivas.
En annan blomma som är med i mitt vita collage är blodörten Sanguinaria canadensis. Den måste man verkligen passa på, för blomningen är kort men skön. Min blodört växer i en rabatt full med tallbarr under en tall och verkar trivas finfint med det.
På bilden syns också en Magnolia stellata, stjärnmagnolia, från stadsparken i Örebro. Där finns numera massor med magnolior väl värda en liten omväg.
Ja, nu gäller det verkligen att stanna upp och njuta. För den vita våren är kort, alldeles för kort.

En kruka full med körsbärsblom

Nere i södra Sverige har våren redan kommit, men här uppe i gränslandet Sörmland-Närke-Östergötland står den ännu och tvekar lite.
Ett enkelt sätt att hjälpa våren lite på traven är att sätta några kvistar från fruktträd i vatten och se vad som händer.
Oftast blir det vita vackra blommor på de knotiga grenarna, så även denna gång då jag beskar körsbärsträdet lite lätt från grenar som ändå bara vispar en i ansiktet då man klipper gräs.
Det tog nog inte mer än en vecka innan de bedårande körsbärsblommorna gjorde entré som en försmak av vårens fröjder.
I naturen har nu vitsipporna klivit in på scenen och blommar jämsides med blåsippor på sina håll. Jag upptäckte häromdagen en liten vitsippsklunga i en av rabatterna under tallen. Fråga mig inte hur den kommit dit. Men trevligt är det.
Jag vill önska alla bloggläsare en trevlig och glad påsk med dessa körsbärsblommor!

En låda full med blå vallmor?

Nu är hög tid att börja med frösådderna. Några frön har jag redan på G. Bland annat de åtta tomatfröna från Thompson & Morgan som alla grodde snällt - precis som alltid. Jag minns första gången då jag hittade åtta från i en hel fröpåse. Trodde inte att det skulle bli nåt av detta. Men oj vad jag bedrog mig. Av de åtta plantorna blev tiotals kilon med söta, underbart goda körsbärstomater.
Jag brukar också varje vår så mina blå älsklingsvallmor, alltså bergsvallmo eller Meconopsis. I höstas tog jag frön från de fina plantorna av sorten 'Linghem' som blommat under sommaren under magnolian.
För några veckor sedan sådde jag dem och ställde i källaren i 15 grader. Där har de stått och grott och vuxit. I dag fick jag äntligen tid att omskola dem. Blandade till en väldigt luftig jord med inslag av granbarr från julgranen som jag sopat ihop på uteplatsen.
Nu får vi se hur det går. Jag brukar alltid få mina Meconopsis-frön att gro. Det är sedan jag går bet. Men skam den som ger sig. Nu ska jag specialstudera det Helen med bloggen Tankar om och från min trädgård skriver om Meconopsis-sådder. Hon är nämligen, till skillnad från mig, expert på att få blå bergsvallmo att växa upp till stora kraftiga plantor.
Så här såg en bergsvallmo ut då den blommade i min trädgård. Tänk hur fint en hel rabatt skulle vara?!

Naturens egna skönheter

Tidigt på våren så briljerar naturens egna skönheter - alla de vilda sipporna. Jag brukar tänka att man borde ta ledigt och bara sitta hela dagarna i blåsipps- och vitsippsbackarna. Deras skönhet är ju så flyktig.
Vi har ett kalkbälte här i södra Närke som ligger på kanten av en förkastningsbrant från urtiden. Längs hela detta kalkbälte växer blåsippor. Det vill säga mitt bästa blåsippsställe hade  i år blivit massakrerat av okänsliga, stora skogsmaskiner som tagit ner lövträden som givit sipporna den lundmiljö där de trivs bäst och gjort djupa spår i naturen.
Det brukar vara ett blått hav i Skrukebacken mellan Asker och Sköllersta, men i år var det glest mellan stånden. Dock hittade jag dessa bedårande sippor.

Då har jag dödat några fuchsior igen

Har följt mina övervintrade fuchsior med spänning - och med dagliga duschningar - de senaste veckorna. Men tyvärr verkar det som om jag återigen dödat alla övervintrade fuchsior. Det här året har jag vattnat mycket sparsamt eftersom jag tror att jag dödade dem med för mycket vatten förra vintern.

Fuchsia procumbens 

Men inte heller detta verkar ha hjälpt. De ser stendöda ut. Inte minsta lilla tillstymmelse till grönt har visat sig - och det borde det ha gjort nu enligt böckerna.
Mina fuchsior har stått i en källare där det varit cirka 12 grader varmt. Dock inte särskilt ljust tyvärr. Jag har testat alla tänkbara övervintringsställen. Allt från riktig jordkällare till fönsterbräda i sovrummet. Men inget har hjälpt.
Vid något tillfälle har jag fått igång en fuchsia efter vintern, men sedan strax vattnat ihjäl den. Jag tänkte att förr eller senare borde det gå. Det verkar bli senare.
 Som tur är finns det trädgårdsmästerier som specialiserat sig på fuchsior så det blir till att lägga en beställning. Och en Fuchsia procumbens måste det bli i år också. Denna pyttelilla blomma är ju så bedårande. Kolla in den här länken så förstår du hur bedårande. Den producerar ju BLÅ pollen!

Nu blommar inte bara tapeten

Det är svårt att motstå affärernas krukor med krokusar, påskliljor, pärlhyacinter och små irisar. Det är ju så underbart när ljuset vänder åter och växtligheten kommer igång.

Inte könsneutral sluttävling på Trädgårdskampen

I dag den 8 mars, internationella kvinnodagen, kan jag inte undgå att göra en reflexion över upplösningen av tv-programmet Trädgårdskampen som jag följt under vårvintern. Sista och avgörande tävlingen byggde alldeles för mycket på musklekraft, enligt min åsikt.
Duktiga Jessica och lika duktiga Tony hade skapat två fina trädgårdar (även om jag tyckte Peter Bengtssons var mer fantasifull). Jessicas var vackrast enligt min mening. Men juryn ansåg att Tonys hade bättre finish.
Vem som skulle bli den förste vinnaren fick avgöras i en utslagstävling där det handlade om att på snabbast möjliga tid orka veva en äppelkvarn, orka klippa massor av kvistar med en sekatör och sedan såga loss en spade.
Tony hade stor nytta av sina starka armmuskler och vann tävlingen. Snopet slut på en annars bra och fantasifull tävling. Redaktionen bakom programmet kan inte haft helt lätt att hitta på tävlingsmoment i en trädgårdstävling. Trädgård handlar ju i grunden inte om att tävla utan om att njuta - och så en hel del hårt arbete förstås. Jag tycker att man lyckades bra - fram till sista tävlingen.
Ha en bra kvinnodag alla trädgårdsarbetare - kvinnor och män!