I år är blomlådorna svart-vita

De blomlådor jag har på trappräcket vid entrén har haft många olika sorters blommor, allt från petunior till pelargoner. Men i år tänkte jag att jag skulle testa två nya ettåriga sommarblommor - snökärleksblomster (Nemophilia) och Heddewigsnejlika - som går i vitt och svart. Kunde bli raffigt tänkte jag. Det visade sig dock att dessa blommor är rätt så små, så effekten blev inte så stor som jag tänkt mig. Men det var roligt att testa i alla fall.

Heddewigsnejlikan kan också uppträda i den här mer nejlikslika formen. Då märks den lite mer. Men än så länge är det bara några enstaka som ser ut så här:

Blomsterfest utan like

Bakom brukskontoret ligger midsommarplatsen. 

I Brevens bruk i sydöstra hörnet av Närke firar man midsommar med besked. Förberedelserna börjar redan på söndagen före midsommar. Då tas de 7 korgarna fram som ska kläs med liljekonvaljeblad. Och sedan ägnar kransflickorna och deras anhöriga och vänner varje kväll hela veckan åt att göra kransarna så fina som möjligt. Själva dekorationen med pioner, hundratals blåklint och prästkragar äger rum på själva midsommarafton. Behöver jag säga att man inte hinner med så mycket mer då man har en kransflicka i familjen eller vänkretsen? Men vackert blir det och när stången så småningom hissas runt 19-tiden på midsommaraftons kväll är den säkert bland de vackraste i Sverige - eller den allra vackraste.
Hela midsommardagen kommer människor åkande för att beskåda underverket.
Vi gjorde en beräkning i år att varje krans har tagit ungefär 40 timmar att göra. Då räknade vi med den tid det tar att plocka alla liljekonvaljebladen och sedan klippa skaften av dem, sprita dem (alltså göra tre revor i varje) och sedan binda fast dem ett och ett (!) på kransens stomme. Även girlangerna av blåklint och prästkragar kräver en stor insats av många människor.
Den krans jag hjälpte till med var krans nummer fem uppifrån räknat. Och den gjordes av Michelle och Elvira som gjorde en stor insats med tanke på att det var första gången den hade krans.

Här bärs krans nummer 5 till platsen där alla samlas innan marschen börjar till midsommarplatsen.

En ljusblå skönhet med många "kjolar"

Just nu blommar hundratals aklejor i trädgården. Svart-vita, rosa-vita, röd-gula, blå-vita. Men vackrast av alla är de ljust blå halloneklejorna.
I flera år önskade jag mig hallonaklejor, ända sedan jag sett dem i något reportage. Så småningom hittade jag fröpåsar, tror det var hos Rara växter, och lyckades få till ett antal av dessa ljusblå skönheter. De konkurrerar med fuchsiorna om att ha flest "kjolar". I år har bara två plantor gått i blom, de andra mer tuffa aklejorna håller nog på och konkurrerar ut dessa eteriska skönheter. Jag får väl märka upp dem och försök samla lite frö vad det lider.
Varsågoda - ett hallonakleja-collage!

Poppy-tider, härliga tider!

Laxrosa vallmo på väg att slå ut.

I dag kommer jag att bjuda på en Poppy-kavalkad från vår trädgård. Ännu så länge är det bara Papaver orientalis-vallmorna som slagit ut (och de kanske inte ens kallas Poppy på engelska som andra vallmor, men jag kallar dem det ändå), men som de blommar. Jag har ju frösått en del av dem, och en del har frösått sig själva.
Ett tag tänkte jag utrota alla röda, eftersom jag inte tänkt mig ha så starka färgsignaler i trädgården. Men jag har ångrat mig. De är faktiskt rätt så charmiga på vissa ställen. Och de som växer "fel" rycker jag upp och sätter i vas. De står sig två dagar ungefär inomhus.
Jag har nu laxrosa, svagt lilarosa och djuplila Papaver orientalis som jag frösått. Senare på sommaren kommer de ettåriga vallmorna som grädde på moset. Lika oemotståndliga de också om du från mig.

Läcker även som knopp

Här har den laxrosa just slagit ut

Pattys Plum är svagt lilarosa och en riktig skönhet med blad som skrynklat siden.

Det charmiga med vallmor är att de är snygga hela växtsäsongen. Från knoppstadiet tills blombladen fallit av. Då får de underbara fröställningar som jag brukar spara och ha som dekoration inomhus på vintern. Stora fång av dem brukar det bli.
Allra sist tänkte jag visa en av de röda som blev så läcker när den började tappa sina blad. En riktig färgfanfar in i det sista.

Nu blommar den gula pionen med det svåra namnet

I år har Paeonia mlokosewitschii, svavelpionen, slagit alla rekord vad gäller blomning. Den har varit helt överbemängd med knoppar som nu slagit ut och är till stor glädje invid vård lusthus. Jag minns då jag fick denna skönhet från Kaukasus. Jag fick en liten planta som bestod av endast ett blad från trädgårdsgurun Rolf Wiking i Pålsboda. Som jag väntade på den första blomman! Och när den kom  - vilken glädje. Ibland brukar jag fundera på om inte den första, enda blomman ger större tillfredsställelse för en trädgårdsnörd än när en växt är full med blommor.
Hur som helst är det ju fantastiskt att ha en sådan gul pion i sin trädgård.
Intill den gula pionen växer en gyllenlönn sakta men säkert. Den blir nog aldrig riktigt stor. Det blir inte träden i vår trädgård (undantaget popplarna och tallen) på grund av all sand i jorden. Eller också får man tänka att de blir stora om 50 år. Men då finns inte jag förstås... Lite underligt att tänka sig. Men man vårdar sin trädgård en tid, och sedan får någon annan ta över. Lite vemod i dag den första sommardagen... Men mest glädje över allt som slagit ut och är på väg. Det är sommar - hurra!

I bakgrunden syns en gyllenlönn- ett träd som är vackert hela växtsäsongen.