Till alla kvinnor som är snälla mot barn!

Vill tillägna trädgårdens läckraste blomma just nu, en gul pion till alla kvinnor som gör något bra för barn - oavsett om de fött dem eller ej. Alla dagisfröknar, förskollärare, lärare, fastrar och mostrar, farmödrar, mormödrar, familjehemsmammor, barnläkare och så vidare. Det är viktigt att vi bryr oss om barnen i vårt samhälle - inte bara våra egna. Hur vi är mot dessa våra minsta visar vad vi har för samhälle.
Så kram i dag till DIG som bryr dig om barn! Dina OCH andras.

Jag vill ha många fler tulpaner!

Varje år då tulpanerna börjar komma tänker jag att jag varit för snål i planteringen. Att jag borde satt tredubbelt så många. De är ju så otroligt vackra och lyser upp rabatterna mer än något annat så här års.
Fast det är inte bara snålhet som gör att vi har för få tulpaner. Antingen är det sorkar som äter upp lökarna eller också så är det numera så dålig kvalitet att bara en tredjedel av dem man sätter blir kvar.
Därför gillar jag särskilt de violetta med vit kant i collaget därför att de kommer troget tillbaka år från år. Och även de små vildarterna som kommer tillbaka gång på gång. Som den rosa med gul mitt i collaget.
 Hur som helst ska jag gå ut med kameran endera dagen och fotografera de rabatter som saknar tulpaner helt eller delvis. Som en planering inför hösten.
På sina håll står bara två tulpaner och blommar. Och jag vet att jag aldrig satt två tulpaner, alltid minst tre och oftast 5-7 i grupper. Hur som helst är det ett nöje att ha dem i trädgården just nu, eller hur?!

En karamellpåse i rabatten

Jag är glad att jag har upptäckt Lewisiorna. Det är blommor som gör mig glad. Som en påse syrliga karameller lyser de upp södersidans grusrabatt så här års. De är omgivna av självsådda svartblå violer som bildar en lämplig fond till det cerise, aprikosfärgade, rosa.
 Jag kanske har skrivit det förut, men första gången jag såg en Lewisia var vid en vägkant i Texas. Då tänkte jag att denna vackra, prästkrageliknande blomma kunde väl aldrig trivas i vårt karga klimat. Men där hade jag helt fel.
Mina sitter i rent gårdsgrus. Jag bytte nämligen ut jorden i söderväggens rabatter mot grovt grus för några år sedan för att spara husgrunden. Många blommor trivs i det hårda gruset. Just nu blommor ett stort antal irisar också i denna rabatt. Och taklöken breder ut sig. Det sistnämnda är kanske inte så konstigt. Taklös är ju bland det tåligaste man kan odla.  Lewisiorna fortsätter att blomma hela sommaren om än inte lika intensivt som nu. Mina Lewisior har jag drivit upp från frö. Det var mycket enkelt. I varje fall om man väljer den vanliga sorten Lewisia cotyledon.

Mitt första blomsterminne

Min första blomupplevelse fick jag som sexåring. Då började jag skolan i en provisorisk skolsal i ett missionshus vid slutet av vår  bygata. Bredvid trappan upp till huset bredde ett himmelsblått fält av förgätmigej ut sig. Jag minns hur jag stannade till på ett av trappstegen och sög i mig den blå färgen. Senare återfann jag förgätmigej-blommorna som ramar runt åtråvärda bokmärken.
När jag för någon vecka sedan gjorde ett symboldrama blev jag ombedd att tänka på en blomma. Den första blomma som för mig var förgätmigej. En blomma som är expansiv och gör sig bäst tillsammans med många andra. Många spännande tankar kom ut ur detta symboldrama.
Efteråt åkte jag hem och plockade in en bukett av mina egna förgätmigej. Hos oss växer de i kreativ frihet, nästan överallt där de behagar. De jag plockade hade slagit sig ner i grusgångarna.
När man tittar nära på dessa blommor är de mycket vackra. Stjälken ser klen ut men är stark. Bladen lite ludna och fina även del. Ja, det är många tankar man kan få av en blå förgätmigej.

Definitivt särbehandlade

I vår trädgård är violerna definitivt positivt särbehandlade. De får blomma varhelst de behagar - i grusgångar. i plattgångar, i rabatter. Ibland river jag upp några av utvandrarna och sätter dem i vaser. Oftast de som slagit ner sina frön i grusgångarna där många växter för övrigt gillar att föröka sig. Kanske kan vara något att ta efter för oss som alltid envisas med att så i jord.   Jag älskar särskilt de gammalrosa, men även vanliga svenska styvmorsvioler är fina. Och så de svarta förstås, de som jag en gång strävade efter att få tag i. Nu finns de lite överallt i vår trädgård.

Våren är verkligen vit och vacker!

Tänkte först skriva att min bästa tid är nu. Men så kom jag att tänka på kliet i ögonen och pollenhösnuvan. Dock kan det inte förta glädjen över de underbara vita veckor som är just nu. De tidiga magnoliorna blommar, körsbärsträden har börjat slå ut. Grönskan är illande grön. Ja, det är en härlig tid.
En mycket rolig överraskning i en av rabatterna var balkansipporna. Jag har nämligen inget större minne av att jag satt några sådana, men det måste jag gjort. De är stora och vita och har stått sig i nästan två veckor. Mer balkansippor blir det i denna rabatt i stället för snödropparna som inte verkar trivas.
En annan blomma som är med i mitt vita collage är blodörten Sanguinaria canadensis. Den måste man verkligen passa på, för blomningen är kort men skön. Min blodört växer i en rabatt full med tallbarr under en tall och verkar trivas finfint med det.
På bilden syns också en Magnolia stellata, stjärnmagnolia, från stadsparken i Örebro. Där finns numera massor med magnolior väl värda en liten omväg.
Ja, nu gäller det verkligen att stanna upp och njuta. För den vita våren är kort, alldeles för kort.

En kruka full med körsbärsblom

Nere i södra Sverige har våren redan kommit, men här uppe i gränslandet Sörmland-Närke-Östergötland står den ännu och tvekar lite.
Ett enkelt sätt att hjälpa våren lite på traven är att sätta några kvistar från fruktträd i vatten och se vad som händer.
Oftast blir det vita vackra blommor på de knotiga grenarna, så även denna gång då jag beskar körsbärsträdet lite lätt från grenar som ändå bara vispar en i ansiktet då man klipper gräs.
Det tog nog inte mer än en vecka innan de bedårande körsbärsblommorna gjorde entré som en försmak av vårens fröjder.
I naturen har nu vitsipporna klivit in på scenen och blommar jämsides med blåsippor på sina håll. Jag upptäckte häromdagen en liten vitsippsklunga i en av rabatterna under tallen. Fråga mig inte hur den kommit dit. Men trevligt är det.
Jag vill önska alla bloggläsare en trevlig och glad påsk med dessa körsbärsblommor!