En duk för varje blomma

Min kära lilla mamma, som tyvärr inte finns bland oss längre, älskade att handarbeta. Och hon sydde, vävde, knypplade de mest fantastiska dukar som hon gav mig då jag fyllde och vid andra tillfällen. Därför känns det nästan som om jag äger en duk för varje blomsort.
Det börjar med den underbara vårduken som jag tar fram då påskliljorna börjar blomma. Sedan kommer duken med löjtnantshjärtan. Och så duken med syrener som jag tog fram häromdagen då syrenerna just slagit ut här hos oss i zon 3-4.
Så här ser dukarna ut som jag använt hittills i år:

Denna duk ligger på från tidig vår tills nu.

Löjtnantshjärtan och rosa tulpaner gör sig vackert på denna duk.

Och slutligen kommer här vårduken framför andra med syrener som motiv.

Min barndoms blå blomma

Just nu blommar en av mina favoritblommor sedan barndomen i vår trädgård. Det är förgätmigej. Den står för mitt första stora blomsterminne för det växte fullt med förgätmigej på tomten där jag gick i mitt första år i skolan. Det var i ett missionshus i en by i Västmanland. Den nya, fina kyrkskolan var under byggnad och vi barn som skulle börja 1957 fick då inhysas i diverse lokaler.
Jag var sex år då jag började skolan, för min mor ville inte att jag skulle gå mitt första läsår efter den hårt trafikerade E18-vägen som då fortfarande gick tvärs igenom byn.
Jag vet inte om det är på grund av detta tidiga blomsterminne som förgätmigej är mig så kär, men faktum är att jag låter den bre ut sig lite som den vill i vår trädgård. Om den fröar av sig på grusgången låter jag den växa upp och så plockar jag den då den slagit ut och sätter i vaser.
Det som jag tyckte om med förgätmigejen vid missionshuset i Munktorp var att den var lite vild och bredde ut sig. I rabatterna i byn hölls blommorna i tukt och förmaning - liksom barnen. Blommorna stod i disciplinerade rader och det gjorde även vi då fröken höll sitt upprop varje dag. Men förgätmigejen - den rådde man inte på. Och som tur är fick den växa vilt i trädgården vid missionhuset.
Akvarellen på bilden målade jag på uppmaning av en terapeut då jag skulle måla en favorilblomma.

Jag är även svag för porslin som har förgätmigej-motiv som synes. 

Tulpaner bland fossiler

Fossilet i förgrunden är en ammonit som fanns i havet för 400 miljoner år sedan. 

Just nu börjar äntligen tulpanerna att slå ut i vår trädgård. Men tulpaner är numera ofta en besvikelse. År ett är de jättefina. År två blommar en tredjedel av dem man satte. År tre kommer ofta bara några blad upp och någon enstaka blomma. Vet inte vad som hänt, men då jag var barn återkom tulpanerna år efter år och inte en enda människa var ute och strödde benmjöl över dem ständigt och jämt. Jaja. De tulpaner som jag gillar bäst numera är de små enkla tulpaner som kommer i gräsmattan och på noga utvalda ställen. Tulipa tarda heter några som är gulvita. Och som är tacksamt återkommer varje år. De växer vilt på stäpper i Mindre Asien och vissa delar av vår gräsmatta kan nog liknas vid en stäpp torra somrar.
 I år kom det också upp mycket fina små lilaröda tulpaner som såg ut som vildarter. De på bilden växer i en matta av gråtimjan bland fossila stenar som jag fått av Sveriges största stensamlare som har sitt museum i en by en liten bit bort. Mycket sevärt sten- och fossilmuseum för övrigt. Mer information och Sveriges största stenmuseum finns på www.fossilmuseum.se

Så blev min taklökstavla

Jag visade ju bilder för några veckor sedan från en trädgård i Ängelholm som hade mängder med fina arrangemang med taklök. Många var planterade i gjutna rabarberblad. Men några var också gjorda i träramar, så kallade taklökstavlor. Och eftersom jag hade sparat en kruka med taklök inne i vinter så använde jag delar av den till min egen taklökstavla när jag äntligen kom till skott.

Här ligger taklökstavlan ner i väntan på att hamna på väggen

Lådan är en del av en gammal symaskin som jag återanvänt.
Hönsnätet är fäst med klammer på baksidan av "ramen".
Botten är delar av en kantlist, typ golvlist, som jag hittade i källaren och som jag med hjälp av maken sågade till lagom stora bitar - med små, små springor.
Efter att jag planterat låg taklökstavlan plant i tre veckor. Nu har den avhärdats utomhus i en vecka och när min nya framsidegrusplan blir klar ska den upp på väggen. Den är väldigt tung, full med jord och sand, så det krävs kraftiga doningar. Jag har en gammal krok av järn som jag tror att jag grävt upp ur jorden. Den ska dras in i väggen med den kraftigaste muttern i huset. På baksidan av lådan fäster jag en kedja som tavlan ska hänga i.
En rolig poäng är att en av de bladrosetter jag grävde upp i tron att det var en taklök var faktiskt en lewisia, och den blommar nu. Kul.
Jo, jag glömde säga att jag målat den bruna symaskinsdelen och brädorna i går äggoljetempera.