Vad nu då?

Så här såg den ut outslagen

Plötsligt stod den där ibland fjällsipporna, en lång räkel som börjat som en bladrosett och nu plötsligt var en hög stängel med knoppar. Vadan detta? Jag hade inget minne av att jag satt något liknande på denna plats, i gruset bakom kalmian. Men minnet är kort så jag gick in och kollade i min trädgårdsdagbok.
Kunde det vara bronsfingerborgsblomman som jag köpte på  en marknad i Hjortkvarn? Men den hade jag ju placerat på ett helt annat ställe. Jag skulle verkligen inte ha satt den mitt bland mina älskade fjällsippor.

Och så här ser den ut i närbild.

Hur som helst slog den långa räkeln ut till slut och det var verkligen en fingerborgsblomma. En skäggig sådan!!! Jag har aldrig sett något liknande och rådfrågade mina trädgårdsvänner som också gick bet.
Till sist kom jag fram till att det var en brun fingerborgsblomma, Digitalis ferruginea. Men frågan kvarstår - hur hade den hamnat där den stod? Hade den följt med kalmian uppifrån Spezialplant i Jämtland? Funnits som frö bland fjällsippsfröerna? Jag har fortfarande ingen aning. Men läcker är den i alla fall och humlorna älskar även denna fingerborgsblomma.

En trevlig ny bekantskap

Odlar i år en malva som visat sig vara en otroligt trevlig ny bekantskap. Den är ettårig och jag har den i flera olika krukor tillsammans med andra blommor i samma vinröda-rosa färgskala. Åtminstone var det så det var tänkt. Nu visade det sig att dahliorna som jag planterat i samma kruka tyvärr var mer tomteröda än svartröda som utlovat. Jaja. Allt blir inte som man tänkt sig.
Men Malva sylvestris "Zebrina" från Impecta var i alla fall otroligt vacker och blomvillig. Rätt så hög verkar den också bli och mycket stadig.

Ingen sommar utan Convulvus

Det finns blommor man provar ett år och sen inte mer. Och så finns det andra som man absolut vill ha varje år. I mitt fall är det den himmelsblå Salvia patens och lika blå sommarfloxen jag inte vill vara utan. Och så Convulvus tricolor som på svenska har det rätt så träliga namnet blåvinda. Vindorna kan ju vara ett riktigt plågoris i trädgården, men det är verkligen inte Convulvus tricolor.
Av någon outgrundlig anledning har jag dessutom mycket lättare att minnas det latinska namnet på denna växt.
Den har tre färger (tricolor), rosa, vit och blå och kan både kanta rabatter och göra sig i krukor. Ännu så länge är det mest de vita och blå som visat upp sig, men jag ser att rosa knoppar också finns. De är så otroligt söta dessa blommor, och blommar tacksamt i flera månader. Påminner kanske lite om blomman för dagen, en annan favorit så här års och ettårig även den.

I år har Convulvus tricolor både fått bo i en zinkbalja med hål i botten och i rabatterna.