Nu måste man hålla sig hemma

Blodörten som knopp med vitsippor i bakgrunden

Ett år åkte vi söderut i maj. Mest för att jag skulle slippa björkpollensäsongen. Men det gör vi inte om. Vi missade nämligen både magnolians, blodörtens och trebladens blomning. Så numera är jag hemma hela maj och njuter varje dag av dessa vita skönheter som liksom exploderar då värmen kommer.
Magnoliaknopparna har jag länge gått och tittat på och varit orolig för att de skulle slå ut för tidigt. Vi hade faktiskt sex minusgrader bara för någon vecka sedan. Men nu har vi över 20 och knopparna klarade sig där inne i det ludna höljet och har nu utvecklats till väldoftande underbara skönheter. Så mycket magnoliablommor som i år har vi aldrig haft. De doftar dessutom gott.
Det är magnoliasorten 'Merrill' som växer så fint här uppe i skogsbygderna i zon 3-4. Den klarar vår vinter och det är som sagt den sena frosten som är hotet mot den.
Blodörten, Sanguinaria canadensis, slår ibland ut en dag och blommar över nästa och jag funderar då varför jag egentligen har den. Men i år stod den i knopp nära en vecka på grund av kylan och den är vacker även då.
Trilliumen, eller treblad, avlöser blodörten i drömlunden. Både trillium och blodört stortrivs i den barrblandning som de växer i.

Blodörten som utslagen.

Magnolian Merrill och i bakgrunden delar av det nya växthuset som ska målas.