Fem skäl att skaffa en Gillenia

Gillenian blommar just nu för fullt i min trädgård. Jag planterade två Gillenior bredvid varandra. Nu är de så stora att de ser ut som en stor blommande buske.
Det finns absolut inget negativt att säga om denna växt, men trots det ser man det inte så ofta i folks trädgårdar.
Här kommer några argument för att köpa en Gillenia:
1) Den fryser ner på vintern så man behöver inte oroa sig för att haren knaprar i sig den.
2) Den har en vit sky av blommor då den blommar. Och den blommar länge.
3) Den är vacker även då den slutat blomma.
4) Den fyller ut bra och kompletterar många växter.
5) Den gör sig bra  i buketter.
Här kommer två bilder på mina Gillenior som står bakom en relativt  nysatt prydnadsapel som ersatt ett glanskörsbär som tyvärr dog härom vintern.

Dubbla känslor inför röd Poppy

På några ställen i min trädgård har jag en röd Papaver orientalis. En har jag fått av en god vän och några har jag sått och tänkt att de skulle bli rosa, men det blev de inte. Problemet är att jag har väldigt dubbla känslor inför denna röda Poppy. Den tar liksom över en rabatt då den blommar. Och speciellt negativt är det i min gulröda rabatt där den vackra lilla vinröda Japanlönnen fullkomligt "dör" under tiden som den ilsket röda vallmon blommar. Jag läste nyligen att man ska passa sig för att blanda olika nyanser av samma färg i en rabatt, och det tycker jag stämmer.
Även i drömlunden där jag bara har vita och svagrosa blommor är den röda vallmon ett utropstecken som drar till sig all uppmärksamhet. Som tur är har den blommat ut där innan de vita pionerna tar vid efter vita vårclematisen och trilliumen.
Nej, jag står i begrepp att gräva upp denna röda, lättodlade perenn, och kasta den på komposten. Jag har inte en enda rabatt där den skulle passa in nämligen.
Fast den är snygg på väggen mot den ultramarinblå kakelplatte-vasen. Eller hur?

Så här vacker var den minsta

Brevens bruks midsommarstänger är unika. Det ligger nästan en hel veckas jobb bakom var och en av de sju kransarna. Det är liljekonvaljebladen som tar sån tid. Jag har skrivit ett stort reportage i tidningen Lands midsommarnummer om detta. Allt det gröna på stommen är nämligen liljekonvaljeblad som bundits fast efter att de spritats (repats) och vänts ut och in.
Hur som helst bars de sju kransarna fram genom byn i går kväll till allmän beskådan. Flera tusen åskådare tittade på kransarna och stången då den restes. Dessa kransar eller korgar är en flerhundraårig tradition som upprätthålls tack vare ideella krafter.
Den minsta kransen gjordes av Ronja och Alva i vår trädgård i år. Så här fina var de och kransen då de bar den genom bruket.

Sveriges vackraste midsommarkransar på G

Detta är den minsta kransen av 7 som tillverkas i Brevens bruk denna vecka. Den här har gjorts på vår gård.

Misslyckad kombo

Jag bestämde mig i vintras för att ännu en gång ha petunior vid entrétrappen. Jag har haft de underbara dubbla rödvita i många år. Petunior är bra därför att de blommar så rikligt och länge. Hur som helst skickade jag efter frön till petunior från Thompson & Morgan som skulle vara en blandning av djupblå och limefärgade. 'Blueberry Lime Jam' hette de och det lät ju hur läckert som helst. Bilden visade också hur snyggt de matchade varandra.

Fotots färger gör inte verklighetens blå petunior rättvisa. De är jättefina.

I mars sådde jag petuniafröna och sedan har jag gått och väntat på att snyggingarna skulle slå ut. Först kom de blå. De var jättefina. En djupare blå färg har jag aldrig sett på petunior. För någon dag sedan slog de petunior ut som skulle vara limegröngula. De var rosa-gula. Rosagula petunior vill jag inte ha vid entrén till vårt rödfärgade hus. Vad göra? Eventuellt får jag gräva upp de rosa-gula och bara ha blå i lådorna och krukorna på trappen.
Tror att jag ska skriva till Thompson & Morgan och klaga. När jag tittar på deras hemsida ser jag att jag fått en fröblandning av en petunia som de också säljer och som heter 'Sophistica Lime Bicolour'. Finns säkert de som gillar det mest av allt. Men det var inte vad jag hoppades på.

Poppy-tider

Nu blommar den blå vallmon hos mig!!! Hittade ett utslaget exemplar av Meconopsis 'Lingholm' i vårmagnolian i dag. Så efterlängtat. Det är första gången denna bergsvallmo blommar sedan jag skickade efter den från Spezialplant i Jämtland..Kronbladen ser ut som krinklat siden. Inte svårt att förstå att den kommer från Himalayas berg ursprungligen.
Fast den var inte först ut bland de stora vallmona. Det var en laxfärgad som står i ett parti med buskar och träd som inte syns så väl från huset. Men jag tyckte ändå jag såg ett rosa fladder häromdagen och se, där var det. Denna Papaver orientalis tror jag faktiskt att jag frösått själv. Det var nog ett år då jag fått tag i bra frö, för jag har många laxrosa "poppies" i min trädgård.
Här kommer bilder på dessa kära perenner.

Och den laxrosa måste väl också få vara med på ett hörn.

Vem äter på mina stockrosblad?

Stockrosorna längs västerväggen frösår sig villigt från år till år. Jag behöver sällan plantera nya. På sensommaren brukar de dock få ett slags rost som jag bekämpar genom att plocka bort alla angripna blad från markytan. Nu har dessa högresta vänner drabbats av en annan plåga. Någon äter på dem. Och inga små munsbitar heller.
Frågan är om det ens kommer att vara några blad kvar då blommorna börjar blomma?
Det knepigaste är att jag aldrig ser några djur som äter dem. Det måste ske nattetid. Jag har hört folk säga att i år är den lilla trädgårdssnäckan en plåga i många trädgårdar, men jag ser inga sådana heller. Och inga tvestjärtar. Men något är det, som sagt. Det är inte minst denna bild ett bevis för. Någon som har en idé om vad det kan vara?

Fådda blommor

I min trädgård finns ett rätt stort antal blommor som jag fått eller bytt med trädgårdsvänner. Det är ett så roligt sätt att skaffa nya växter. Och bra för ekonomin också, för växter är dyrt. Min trädgårdsvän Catharina i Pålsboda lämnade en kruka med Perovskiasticklingar förra lördagen. En har jag redan planterat ut och två till är på G. Så vansinnigt roligt att äntligen få en Perovskia till trädgården. Jag planterade den första där det tidigare stod en buddleja som tyvärr dog i vintras. Det var annars en bedårande blomma, och eftersom jag köpt den från Spezialplant i Jämtland trodde jag att den skulle klara sig, men tyvärr inte.
Nu får jag hur som helst Perovskia som jag längtat efter. Catharina hade också med sig ett jättefint svart gräs som jag frågade efter hos en stor plantmarknad nyligen utan framgång.
I min trädgård finns i år också en nykomling som jag testar för första gången - nämligen fattigmansorkidé. Fröna kommer från Catharina I som så vänligt delade en fröpåse med mig. Verkligt trevlig bekantskap får jag säga. Jag har den både i krukor och i rabatter. I verkligeheten är blomman inte så stor, lite större än en tumnagel.

Sweden's Auricula Club: Inga-Lill

Sweden's Auricula Club: Inga-Lill: INGA-LILL is blooming today,  this is a reliable terracotta/orange double which I crossed in 2008 and is named after a member in the club ...

Nu daltar jag med clematisarna

Jag har ju en lång rosengång som förra året för första gången såg ut som jag tänkt mig. Alltså överfull av rosor. Men, men. Den långa vintern och kalla våren tog död på hälften av rosorna längs gången och resten är nerfrusna och får börja om från noll. Som alla trädgårdsodlare vet är det ett jättejobb att gräva upp rosor. De sitter så djuuuupt. Och sedan bör man helst byta jord där de suttit innan man planterar nya. Så detta stora jobb har jag inte påbörjat ännu.
Däremot verkar varenda clematis längs rosengången ha klarat sig. Flera av dem har klättrat långt upp redan. Jag har gett dem en rejäl näve hönspellets var och en och nu så daltar jag med dem lite. Det betyder att jag vattnar dem i stort sett varje dag eftersom vi inte haft regn på en vecka och vi har sandjord i vår trädgård. I kväll satte jag dessutom ut ett stort antal Blomman för dagen längs rosengången. Den har jag drivit upp från eget frö. I fjol var den vackert himmelsblå. Vi får se vad den får för färg i år.  Här kommer en bild från fjolårets rosengång. Det är en underbart vacker ros som heter Veilchenblau som syns på bilden. Tyvärr verkar den vänstra helt död. Det är klätterrosorna som tagit mest stryk i trädgården i vinter.

Vi har byggt hönshus av ett jakttorn

För ett antal år sedan fick jag ett jakttorn som ersättning för en tjänst jag gjort en god vän. Ja, jag hade länge önskat mig ett jakttorn som jag skulle ha i ett av trädgårdens hörn. Från det skulle jag, och barnbarnen, kunna speja på hjortarna som strövar på ängen utanför huset i hundratal. Eller speja på vad som helst.
Efter ett tag kom vi på att barnbarnen nog skulle gilla om det blev en koja på nedervåningen så min man lade golv och snickrade väggar som jag sedan rödfärgade.
Efter ytterligare något år, då kojan använts flitigt då småfolket var på besök, kom vi på att vi skulle kunna göra ett hönshus av jakttornskojan. Vi frågade barnbarnen om det var OK, och det var det. Då gjorde jag en dörr och i vår har vi nu snickrat både rede och sittpinns-ställning. Och för några dagar sedan kom fyra höns och en tupp som vi lånat över sommaren.
De är lite försiktiga efter flytten, men ack så trevliga. Och värper gör de redan. Än så länge har vi inte släppt ut dem ur hönsgården som vi fixat, men meningen är att de ska få gå i hela trädgården. Vi får se vad de gör med mina rabatter. Här kommer några bilder från hönshuset i tornet.

Hönsen har namngetts av en countryfantast, så de heter Dolly, Patsy, Tammy och Loretta. Tuppen heter Elvis.
Kostnaden för hönshuset har varit blygsam eftersom vi har använt brädor vi redan hade till det mesta. Vi har köpt vattenbehållare och matbehållare på lantmännen och nya höga käppar. Näten hade vi redan. Vi har även nät ovanför hönsgården för hökens skull. Och vi ska vara noga med att ha hönsen instängda nattetid så att inte räven får tag i de små sötingarna. Känns väldigt trevligt att ha dem i trädgården måste jag säga.

Gul pionblomma med svåruttalat namn

Jag skrev häromdagen att en herrgårdspion (av många kallad dillpion) blommade för första gången i vår trädgård just nu. Ännu märkvärdigare är att samma dag slog min första gula pion ut. Det är en Paeonia mlokosewitschii som jag fått av en fantastisk trädgårdsodlare, Rolf Wiking i Pålsboda. Jag har haft den i två år utan att den velat blomma, men i år fick den två knoppar som resulterade i två verkliga skönheter. Jag läste just på en blogg att pionen med det svåruttalade namnet (uppkallad efter en polack) får fler blommor om den står i sol. Min står i skugga halva dagen. Vi får se hur det går. Rätt tjusig är den tillsammans med ett av trädgårdens finaste träd, gyllenlönnen. Ett träd som inte växer fort men som gläder mig med sina vackra blad varje år.