Nu är våren vitare än vit

Magnolian 'Merrill'

På vägen ner mot stan passerar vi ängar där det ser ut som om det ligger snö under träden. Men det gör det inte. Det är vitsipporna som brett ut sig till ett snövitt täcke. Jag älskar den här tiden så mycket, och önskar att den skulle vara längre.
Men - underbart är kort. Det gäller i allra högsta grad våren. Så man måste ta sig tid att besöka de där vårställena som är så underbara. Jag har i år hunnit med både blåsippsbacken nedanför Himmer, backsippeblomningen på Egebyåsen och påskliljorna i Boo så jag är nöjd.
Och så bjuder ju min egen trädgård på en vårblomning förstås, även om den inte är så stor som jag skulle önska. Jag skulle vilja ha en egen påskliljeäng. Och hav av scillor. Men vi får se, kanske sprider sig de scillor jag satt med tiden. Och om jag är flitig och planterar påskliljor varje höst så kanske det blir en äng av dem till slut. De försvinner i alla fall inte som tulpanerna man planterar numera. Första året är de fina, år två kommer bara några få och år tre bara några blad. Vi kanske skulle starta en proteströrelse mot dåliga, hårt drivna tulpanlökar?
Men nu skulle det ju handla om den vita våren, och här kommer några av mina vita vänner som blommar just nu. Balkansippan är en nyfunnen favorit. Blommar snällt under lång tid. Och är så vacker i mitten. Hyacinterna som jag köper till jul brukar jag sätta ner då våren kommer och det märkliga har hänt att de flesta av dem överlever och gläder mig även i april året därpå.

Magnolian 'Merrill' överträffar sig själv just nu och blommar mer än den gjort något av sina åtta andra levnadsår. Den har jag ordentligt inhägnad på vintern så att inte harar eller hjortar ska förstöra denna ögonsten. Roligt med magnolior som klarar zon 4.

Balkansippan är en trevlig ny bekantskap.