Mitt första blomsterminne

Min första blomupplevelse fick jag som sexåring. Då började jag skolan i en provisorisk skolsal i ett missionshus vid slutet av vår  bygata. Bredvid trappan upp till huset bredde ett himmelsblått fält av förgätmigej ut sig. Jag minns hur jag stannade till på ett av trappstegen och sög i mig den blå färgen. Senare återfann jag förgätmigej-blommorna som ramar runt åtråvärda bokmärken.
När jag för någon vecka sedan gjorde ett symboldrama blev jag ombedd att tänka på en blomma. Den första blomma som för mig var förgätmigej. En blomma som är expansiv och gör sig bäst tillsammans med många andra. Många spännande tankar kom ut ur detta symboldrama.
Efteråt åkte jag hem och plockade in en bukett av mina egna förgätmigej. Hos oss växer de i kreativ frihet, nästan överallt där de behagar. De jag plockade hade slagit sig ner i grusgångarna.
När man tittar nära på dessa blommor är de mycket vackra. Stjälken ser klen ut men är stark. Bladen lite ludna och fina även del. Ja, det är många tankar man kan få av en blå förgätmigej.