Jag är glad att jag har upptäckt Lewisiorna. Det är blommor som gör mig glad. Som en påse syrliga karameller lyser de upp södersidans grusrabatt så här års. De är omgivna av självsådda svartblå violer som bildar en lämplig fond till det cerise, aprikosfärgade, rosa.
Jag kanske har skrivit det förut, men första gången jag såg en Lewisia var vid en vägkant i Texas. Då tänkte jag att denna vackra, prästkrageliknande blomma kunde väl aldrig trivas i vårt karga klimat. Men där hade jag helt fel.
Mina sitter i rent gårdsgrus. Jag bytte nämligen ut jorden i söderväggens rabatter mot grovt grus för några år sedan för att spara husgrunden. Många blommor trivs i det hårda gruset. Just nu blommor ett stort antal irisar också i denna rabatt. Och taklöken breder ut sig. Det sistnämnda är kanske inte så konstigt. Taklös är ju bland det tåligaste man kan odla. Lewisiorna fortsätter att blomma hela sommaren om än inte lika
intensivt som nu. Mina Lewisior har jag drivit upp från frö. Det var
mycket enkelt. I varje fall om man väljer den vanliga sorten Lewisia
cotyledon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar