Verkningarna av en lång, kall vår

Idegranen är inte längre vackert grön utan delvis orange-brun. 

Ber om ursäkt att jag inte uppdaterat min blogg på länge, men jag lägger å andra sidan flitigt ut bilder på mitt instagramkonto som är öppen för alla: poppystradgardsblogg.

Det har varit en lång, delvis mycket kall vår och nu ser man verkningarna av förra höstens torka och vinterns barmarkskyla i många trädgårdar. På väg in till stan passerar jag långa rader av thujahäckar som är helt bruna. Inte roligt alls. I vår trädgård är det idegranarna som farit mest illa, men även häcken av vanlig gran har bruna plantor och den sibiriska vackra blågranen är orange här och var. Vi får se hur det går med dem. Jag vet inte om det kommer nya barr där dessa brun-orangea suttit när de väl ramlar av.

Svårt att tänka sig att denna pion bestod av ett enda blad då jag fick den. 

Andra växter som nu är borta är min vackraste Japanlönn, en liten vacker lönn med vinröda blad. Och tre buddlejor har strukit med... Väldigt tråkigt. Och rodododendronen och magnolian Merrill har inte blommat i närheten av vad de brukar. Så många knoppar frös bort.

Det är fortfarande torrt  och tur att vi har tillgång till vatten från en kanal om det kommer att fortsätta.  Många blommor har snabbt blommat över, men värmen är ändå att föredra framför iskylan tidigare i maj.

Just nu är det stora glädjeämnet den gula pionen med det vansinnigt svåra namnet, Paeonia mlokovitchii, som är helt översållad av blommor. Denna pion fick jag en gång av en mycket kunnig odlare i Pålsboda, Då bestod den av ett enda litet blad. Nu är den jättestor och fin och maj månads primadonna i trädgården jämsides med de vita dubbla trebladen.

Ofta är det ju just den första blomman på en växt som blir allra mest uppskattad. Jag blev jätteblad då jag hittade en enda blomma på mitt fotblad häromdagen. Och en enda blomma på en sällsynt oxalis som kämpar om livsutrymmet i en grusrabatt tillsammans med fjällsipporna som helt har tagit över denna rabatt.

Fotbladets blomma kommer till hösten att ha blivit en stor röd frukt. Rätt anslående faktiskt.