Tidlösa-tider

På våren kommer bladen, på sommaren vissnar de ner. Och man kan bli rätt så less på de stora bladmassorna som ligger där och skräpar. Jag brukar fläta ihop dem och försöka pressa ner dem under ormbunkar och annat.
Men nu är allt detta glömt och förlåtet. Nu excellerar tidlösan, eller Colchicum som den heter på latin, i trädgården. Den lyser upp ett antal hörn - ja, några till och med där jag glömt att jag hade dem. Och den är så fantastiskt vacker.
Jag tänker ibland att jag borde skaffa vita tidlösa och de dubbla lila som är så bedårande och som bland annat Hannu Sarenström visat på sitt instagramkonto (kolla gärna på mitt instagram också: poppystradgardsblogg!).

Men så går jag en runda i trädgården och tänker att har man så många tidlösa som jag måste man vara nöjd.
Jag tror för övrigt att de förökar sig själva hos oss - och antagligen hos andra med. För jag har inget minne av att jag satt dem på vissa ställen.
Ett aber om man är småbarnsfamiljer är att de lär vara rejält giftiga. Så då skulle jag nog vänta med att sätta tidlösa tills barnen vuxit till sig. Det är för övrigt många växter i trädgården som är giftiga. Jag grävde nyss upp en stormhatt som mest stått och skräpat som ett led i fixa-höst-i rabatterna.
Glad och tidlös höst på er!

Här växer tidlösan under en pärlrönn

Tidlösa och vita rönnbär kan vara rätt så dekorativt

Höstkrokus kallas tidlösan också. Colchicum är det latinska namet.