Jag måste erkänna att i min barndom så avskydde jag flox. Jag tyckte att de luktade så konstigt. För att inte säga illa. Dessutom var de alltid vita, möjligen med rosa kant. De stod där mellan rosorna och förstörde rosdoften, tyckte jag. Men numera har jag helt omvärderat denna blomma.För det första är det en blomma som står sig i mer än en månad, inte dåligt. Dessutom blommar den på sensommaren då mycket annat inte längre är vackert.
Jag tror att det var de blå floxen som fick mig att tänka om. De är ju jättesnygga. Och doftar inte illa heller. Numera har jag även rosa flox. När riddarsporrarna sackat ihop tar floxen chansen och briljerar i rabatterna ända tills frosten kommer. De vita skogsastrarna ackompanjerar dem och skänker omgivningen stillhet.
Så man kan ändra uppfattning här i livet - även om blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar