Våren är verkligen vit och vacker!

Tänkte först skriva att min bästa tid är nu. Men så kom jag att tänka på kliet i ögonen och pollenhösnuvan. Dock kan det inte förta glädjen över de underbara vita veckor som är just nu. De tidiga magnoliorna blommar, körsbärsträden har börjat slå ut. Grönskan är illande grön. Ja, det är en härlig tid.
En mycket rolig överraskning i en av rabatterna var balkansipporna. Jag har nämligen inget större minne av att jag satt några sådana, men det måste jag gjort. De är stora och vita och har stått sig i nästan två veckor. Mer balkansippor blir det i denna rabatt i stället för snödropparna som inte verkar trivas.
En annan blomma som är med i mitt vita collage är blodörten Sanguinaria canadensis. Den måste man verkligen passa på, för blomningen är kort men skön. Min blodört växer i en rabatt full med tallbarr under en tall och verkar trivas finfint med det.
På bilden syns också en Magnolia stellata, stjärnmagnolia, från stadsparken i Örebro. Där finns numera massor med magnolior väl värda en liten omväg.
Ja, nu gäller det verkligen att stanna upp och njuta. För den vita våren är kort, alldeles för kort.

En kruka full med körsbärsblom

Nere i södra Sverige har våren redan kommit, men här uppe i gränslandet Sörmland-Närke-Östergötland står den ännu och tvekar lite.
Ett enkelt sätt att hjälpa våren lite på traven är att sätta några kvistar från fruktträd i vatten och se vad som händer.
Oftast blir det vita vackra blommor på de knotiga grenarna, så även denna gång då jag beskar körsbärsträdet lite lätt från grenar som ändå bara vispar en i ansiktet då man klipper gräs.
Det tog nog inte mer än en vecka innan de bedårande körsbärsblommorna gjorde entré som en försmak av vårens fröjder.
I naturen har nu vitsipporna klivit in på scenen och blommar jämsides med blåsippor på sina håll. Jag upptäckte häromdagen en liten vitsippsklunga i en av rabatterna under tallen. Fråga mig inte hur den kommit dit. Men trevligt är det.
Jag vill önska alla bloggläsare en trevlig och glad påsk med dessa körsbärsblommor!

En låda full med blå vallmor?

Nu är hög tid att börja med frösådderna. Några frön har jag redan på G. Bland annat de åtta tomatfröna från Thompson & Morgan som alla grodde snällt - precis som alltid. Jag minns första gången då jag hittade åtta från i en hel fröpåse. Trodde inte att det skulle bli nåt av detta. Men oj vad jag bedrog mig. Av de åtta plantorna blev tiotals kilon med söta, underbart goda körsbärstomater.
Jag brukar också varje vår så mina blå älsklingsvallmor, alltså bergsvallmo eller Meconopsis. I höstas tog jag frön från de fina plantorna av sorten 'Linghem' som blommat under sommaren under magnolian.
För några veckor sedan sådde jag dem och ställde i källaren i 15 grader. Där har de stått och grott och vuxit. I dag fick jag äntligen tid att omskola dem. Blandade till en väldigt luftig jord med inslag av granbarr från julgranen som jag sopat ihop på uteplatsen.
Nu får vi se hur det går. Jag brukar alltid få mina Meconopsis-frön att gro. Det är sedan jag går bet. Men skam den som ger sig. Nu ska jag specialstudera det Helen med bloggen Tankar om och från min trädgård skriver om Meconopsis-sådder. Hon är nämligen, till skillnad från mig, expert på att få blå bergsvallmo att växa upp till stora kraftiga plantor.
Så här såg en bergsvallmo ut då den blommade i min trädgård. Tänk hur fint en hel rabatt skulle vara?!