Enbart för morgontidiga

Jag gillar Blomman för dagen så mycket. Men under den värmebölja vi haft den senaste månaden har denna blomma bara glatt den som masat sig upp på morgnarna. Vid tiotiden börjar den slå ihop sina klockor och vid tolv är den definitivt inget att se. Då får man vänta tills nästa dag på nya blommor.
Årets Blomman för dagen kommer ur frön jag samlade ihop i fjol höst. I fjol var dessa blommor blå med vita strimmor. I år är de blålila utan vita strimmor. Så kan det gå då man man samlar egna fröer.
Ett säkrare sätt att få växter som är identiska med sin "förälder" är att ta sticklingar. Det har jag gjort med  silvermalört och med buxbom. Det är perfekt tid att ta sticklingar nu även av lavendel. Jag sätter sticklingarna i mager jord eller i ren sand faktiskt och ser till att de hålls fuktiga under hösten. På vintern brukar jag låta dem stå kvar i växthuset eller så gräver jag ner hela krukorna i en av pallkragarna. Minst 50 procent av sticklingarna brukar ta sig och det är ett billigt sätt att få fler exemplar av favoritväxter.
Men det är även frösamlandet, så man får stå ut med att blommorna inte blir identiska. Blomman för dagen är en stor glädje även som blålila.
Men som sagt - endast för morgontidiga!

Japansk primadonna gör entré

Det är lika fantastiskt varje år då då den högresta liljan Lilium auratum, juli månads verkliga primadonna, slår ut sina vita klockor.
Inuti klockorna på denna japanska skönhet finns nämligen gula band - på svenska kallas liljan lite opoetiskt för gulbandslilja - och de mest underbara röda prickar.
Förra året hörde jag ett föredrag av en trädgårdskunnig person som hävdade att Lilium auratum brukar vara kortlivade, bara blomma tre-fyra år. Då blev jag rädd. Min har blommat varje år sedan jag köpte den av Larz Danielsson på Spezialplant i Jämtland. Och det är nog fem år sedan nu som jag satte den.
Förra året tog jag därför vara på ett antal liljefrön och gav till en av de mest växtkunniga personer jag vet, förre STA-ordföranden Rolf Wiking i Pålsboda. Jag tänkte att om någon ska kunna föröka denna lilja så är den han.
Jag har inte hört hur det gått - men i dag slog Lilium auratum åter igen ut i min trädgård och jag bugade och tackade för denna japanska primadonnas besök. Hon är nästan lika lång som jag, 1.70 skulle jag tro, och en mycket spektakulär skönhet. Nu ska jag njuta de dagar hon blommar  och hoppas att hon återkommer fler gånger.

Bästa krassen hittills

Krasse är en tacksam växt att odla. En riktigt bra nybörjarväxt i trädgården jämte ringblommor. Men tyvärr har båda dessa blomster en förmåga att "ta över" där de sås. I fjol hade jag ett krasseberg som effektivt dödade allt i sin omgivning. Det vill säga tog uppmärksamheten från allt annat.
I år har jag en krasseplanta som jag fick av min trädgårdsvän Lolo. Den har en underbar djupröd färg. OCH den håller sig på sin kant.
Kanten är ena hörnet av min gul-röda rabatt där det finns en liten japanlönn i samma färgställning och några citrongula höga blommor som jag glömt namnet på. Ett  bra tag har krassen varit omgiven av ett hav av blå nunneört men på grund  av i hettan som belägrat vår del av landet i många veckor sjunger nunneörten nu på sista versen.
Jag vattnar och vattnar och eftersom jag bor på en gammal havsstrand (Ancylushavets strandlinje gick ovanför vårt hus för 9000 år sedan) så rinner vattnet snabbt igenom sanden som finns under matjordslagret.
Men krassen är tålig och klarar även sommarhettan. Jag ska ta reda på vad den heter och återkomma med det ifall någon vill odla denna fina och lätta växt nästa år.

Missa inte...

... att besöka blomstergången om du har vägarna förbi stadsparken i Örebro. I år går de långa vackra rabatterna i kalla färger. Mycket kallrosa, vinrött och vitt. Väldigt läckert - och bra inspirationskälla för den som själv vill försöka skapa snygga och färgavstämda rabatter.
Själv har jag en enda rabatt med röda och gula blommor. Resten är rabatter som går i blått-rosa-vitt, eller violett-rosa-vitt. Det blir lugnast så.
Dock har jag insett att min gul-röda rabatt skulle vara snyggare om jag hade fattat att det inte är så lyckat att blanda kalla och varma nyanser av samma färg - exempelvis att både ha orangeröda och vinröda blommor tillsammans eller citrongula och varmgula blommor. Så jag jobbar på att försöka renodla denna rabatt med utgångspunkt från den sköna japanlönnen i vinrött.
Här kommer först en bild från stadsparkens blomstergång i år.

Och så en bild från min gulröda rabatt där en svartröd dahlia just slagit ut sina stora blomsterkorgar.
En höjdarväxt, dahlior. På många sätt. I gulröda rabatten har en riddarsporre självsått sig och jag har inte haft hjärta att rycka upp den. Dessutom finns här en laxrosa poppy som jag själv frösått och som jag tänkt flytta på. Men det är inte läge för några blomsterflyttar i den torka vi har nu. Får vänta till regnen kommer. Färgkullan i förgrunden har "fel" gul färg och ryker då den blommat klart.

Läcker ny bekantskap

Jag kan inte nog berömma årets nykomling i min trädgård - fattigmansorkidén. Jag fick en påse frön i våras från min trädgårdsvän Catharina I Pålsboda, och dem sådde jag i en sålåda och skolade sedan ut dem i krukor.
Och nu har de glatt mig och alla som besöker mina trädgård i snart en månad. De kräver bara lite daglig vattning - och lite gödning då och då. De är vackra både på långt och nära håll. Jag har placerat ett antal av dem i mitt blå krukhörn. Där går de fint ihop med Afrikas blå lilja som växer i två stora  krukor.
Alltid trevligt att göra nya bekantskaper.

Ingen sten är yngre än 250 miljoner år!!!

Jag har inlett ett nytt stenprojekt. Ett litet hörn av trädgården ska bli äng med inslag av stenar. I går fick jag hämta sten hos en man som har Sveriges största samling av fossil och stenar och ett museum som borde bli betydligt mer känt, så intressant är det. Kolla in det på www.fossilmuseum.se
Hur som helst gav han mig 20 av sina fantastiska stenar och en lista där den äldsta stenen var 2 miljarder år (!) och den yngsta 250 miljoner år. Den sistnämnda är en stor rosa bergkristall från en plats nära oss som kallas Diamantgrottan.
Det var SÅ häftiga stenar. En sten var förstelnade böljeslag, 550 miljoner år gamla. En annan var stelnade algtuvor, 800 miljoner år gamla. Några stenar innehöll urtidsdjur som ortoceratiter och trilobiter. En favorit är de förstelnade sjöliljestjälkarna, 450 miljoner år. Den allra äldsta är så kallad banded iron, randigt järn, och den är alltså 2 miljarder år gammal. Så här ser det ut när jag påbörjat stenläggningen.

Pålitlig ettåring

Broksalvia framför silvrig malört.

Jag är mycket tacksam för att en av mina trädgårdsvänner, Izzie, för sådär tre-fyra år sedan visade mig på  en fantastisk sommarblomma vid namn broksalvia.
Inte bara är denna blomma lätt att fröså och få att ta sig. Den blommar hela säsongen utan avbrott och passar dessutom bra ihop med mängder med andra blommor.
Broksalvian är numera en favorit som jag helst inte vill vara utan. I år testar jag dessutom en för mig helt ny röd salvia som jag också fått frön av från en trädgårdsvän, Catharina. Den visade sig bli vinröd och riktigt läcker. Jag har den framför allt i krukor. Broksalvian har jag både i krukor och rabatter.
Härom dagen började en annan salviafavorit också att blomma, Salvia patens. Den blåaste av alla salvior. Den är inte lika rikblommande som broksalvian, men jag har den för färgens skull. Inte många blommor är SÅ blå.

Återfunnen!

För flera år sedan, jag tror att det var 2011, var jag med då min STA-krets skickade efter clematissticklingar  från den fantastiska estniska plantskolan Roogoja. Bland de clematis jag beställde och fick var en mycket speciell clematis, C. fusca. Det konstiga var att förra året såg jag inte röken av denna clematis. Men i år, då den fina rosen Veilchenblau gett upp, så kommer en clematis plötsligt slingrande vid en av rosengångens många stolpar. Och det var en Clematis fusca. Jag hade faktiskt givit upp hoppet om just denna clematis och trodde att den inte tagit sig alls i min trädgård. Och så plötsligt är den där - och verkligt kraftfull också. Och väldigt söt med sina små klockformade blommor. Inte alls lika de stora blålila clematis man annars är van vid.
Så kan det gå. Saker som tappats bort eller felplacerats kan plötsligt uppenbara sig. I trädgården. Eller i livet.

Ibland är det bra att vara lite sen

Oftast är det bra då det gäller odling av växter att vara tidigt ute med sådder. Men det finns också en vits med att vara lite sen. Om man som jag gärna vill ha penséer med krusig kant så kan man förstås så dem i januari-februari och ha dem att blomma redan i april-maj. Eller också kan man så dem samtidigt med alla andra fröer och ha dem som sommarblommor. Hos mig finns i juli en stor kruka full med härliga penséer och så den lilla roliga vagnen som jag köpte för några år sedan då en lokal prylaffär sålde ut saker. I den blommar penséerna så fint sommaren lång om man kommer ihåg att vattna och göda dem.

En ensam kalla är också en kalla

Först kom bladen - och de var många. Sedan kom ytterligare blad när jag tog ut den stora krukan med kalla som jag övervintrat i källaren. Men var var blommorna? Det visade sig att det i år bara kom en enda blomma. Oklart varför. Om det är någon bloggläsare som har lösningen får ni gärna meddela den.
Själv tror jag att kallan kan ha fått för lite näring under föregående växtsäsong, alternativt överansträngt sig under blomningen. Hur som helst är en ensam kalla också vacker. Och som tur är har denna blomma mycket vackra blad. Så den får stå kvar på sin plats bredvid trappen hela växtsäsongen som en fond till mer expressiva växter som årets gladaste överraskning - fattigmansorkidén. Och de exklusiva petuniorna från England som inte blev limefärgade utan ceriserosa.

Sommarbukett-lyx

Jag minns det året då jag lämnat mitt hus och min trädgård i samband med en skilsmässa. Hur jag saknade att kunna gå ut och plocka en blombukett att sätta på bordet. Jag åkte och tittade i dikeskanterna i utkanten av den nya staden om det kunde finnas några blommor att plocka...
Just detta, att ha så mycket blommor, att man utan vidare kan gå ut och plocka en stor bukett. Det är lyx för mig. Och numera har jag det igen.
När blåklockor, aklejor och pionerna blommar har jag ett hav av blommor att välja mellan. För att inte tala om alla fingerborgsblommor som jag låter fröså sig där de behagar (nästan).
Så jag är tacksam och glad att jag återigen kan sätta en bukett sommarblommor på bordet.

Klocktider

Vit blåklocka och Codonopsis.clematidea.

Nu är det klocktider - på två sätt. Dels blommar mängder med Campanulor i trädgården och dels har jag tagit av klockan av armen för det är semester. Nu får den inbyggda klockan styra ett tag. Man vaknar när man sovit klart och lägger sig då man är trött. äter när man är hungrig och så vidare. Rent härligt.
Ute i trädgården blommar stora blå och vita blåklockor. De vita frösådde jag i fjol och de tär först i år som de blommar så fint. Deras stjälkar är lite veka, så här och var stöttar jag upp dem.
Dessutom blommar en fantastisk klocka som lär heta porslinsklocka på svenska. Men jag kallar den Codonopsis, som är det latinska namnet. Jag har flera olika Codonopsis, men den som är allra läckrast är C. clematidea som har en underbar insida. Jag har också en Codonopsisart som kallas de fattigas ginseng. Den har limegröna blad  - och klockor. Mer läcker än vacker. Den har fått nya klätterstöd i år så nu är den riktigt hög.
Codonopsis clematidean får ta sig uppåt bäst den kan på en New Dawn-ros som frös ner i vintras..

Codonopsis clematidea bör beskådas inuti.

.